En jobbig dag…

Bruce och Julia har varit a pain in… Ursäkta. Dom har varit väldigt jobbiga idag.

Ama de casa: Men kom ner från det hysteriska julblinket!

Ama de casa: Sluta stånga tomtemor och tomtefar! Tänk på att det kommer en jul nästa år igen…

Ama de casa: Bruce OCH Julia! Det är dags för ett husfridsmöte nu. Ögonaböj!

Ama de casa: Jag förklarar mötet öppnat.

Bruce: Vad gäller saken? Vi har ju för sjutton inte fått vara med ute på två dagar, är det så konstigt att vi klättrar på väggarna?

Ama de casa: Ok. Du har en poäng. Men om vi säger så här, ni får titta på en bra film ifall ni skärper till er.

Julia: Vilken film?

Bruce: Åh! Den verkar passa oss!

Ama de casa: Ska vi vara överens om att ni lugnar ner er om ni får se på filmen?

Julia: Ja…

Ama de casa: Nå, Bruce och Julia, ska vi avsluta mötet och klubba på det?

Bruce och Julia: JAAA!!!

Ama de casa: Då gör vi så.

Dagens promenad

Det småduggade på morgonen, men solen ger inte upp i första taget!

Vi gick bort till torget och tittade på den stora krubban igen. Den har många detaljer! Man liksom aldrig se allt på en gång. Även om dom flesta figurerna dyker upp år efter år, så är krubban aldrig densamma.

Här är hon som ramlar nedför trappen och krossar äggen.

Här är han som sitter och skiter i buskarna. Det ska vara nåt symboliskt har jag för mig, men vad? Kanske nån annan vet?

Sen gick vi på fotboll.

Här spelar dom nere i hamnen.

Undrar hur många gånger dom fick hämta bollen i vattet? Inte så praktiskt placerad plan…

Hur det slutade? Frågar ni Ama de casa om det? Jag vet inte ens hur det började…

Ni ser väl hur intresserat Ama de casa följer matchen…

Dags för mat!

Trots att solen jobbade på så gott den kunde så kändes det inte så lockande att sitta ute och äta.

Så det fick bli en julklassiker inomhus:

Sushi!

Sen tog vi oss en stänkare.

Ja. Det gjorde vi.

En traditionell jul!

Först lite julmat.

Ja, det verkar onekligen som Bruce och Julia kan komma att trivas ihop…

Sen tittar vi på Kalle och hans vänner.

Fast vi kan ju inte se den där vanliga som alla i Sverige ser…

Men här kan vi i alla fall se Calle och hans vänner. Ama de casa är listig så här på julafton.

Sen är det ju dags att öppna julklapparna. Eftersom Bruce har varit snäll i snart ett par timmar (!) så ska han få sin klapp. Sorry Julia, vi visste inte att du skulle komma, men ni kan ju kanske dela?

– Wow! Vilken fint paket – med sigill och allt!

*slita, riva, slita, slita, riva, suck, pust, slita…*

– Fos…, fosfo… Vad är det här???

Aha! Vad fränt! Du, Julia – har du sett filmen Flickan som lekte med elden? Vilken kul jul det här ska bli!

Det krafsade på dörren…

… kan det vara Tomten?!? Nja, Ama de casa tror att tomten knackar på dörren, inte krafsar väl han?

Dessutom hördes det sång från andra sidan av den här dörren. Eller sång… Skrål är nog den rätta benämningen på oljudet från hallen.

I’m Cooooming HOME for ChriiiistMAAAS!

Jaha. Det är väl bara att öppna dörren då…

 Här kommer världens bästa Bruce! Och jag är visst lite glad i hatten också! Hahaha!

Äh! Coola ner dig lite Ama! Jag har ju bara klätt upp mig inför julafton.

– Förresten, låt mig presentera:

Julia! Mötte henne på bussen från Orihuela. Hon följde efter mig hem, får jag behålla henne?

Ja du, Bruce… Det är nog upp till Julia det…