Vilken stress det blev på upploppet inför julen!
Först var det köttbullarna.
Fixat.
Sen var det dags att koka julskinka!
Fixat.
Sen var det till att hålla på traditionerna också. Plankstek brukar vi alltid äta dan innan julafton. Ja, ni vet. Man håller ju på att bli lite less på julmaten mitt i allt stök.
Tyvärr kom inte själva plankorna med i flytten till Spanien, men man kan väl improvisera.
Fixat.
Ja, nu är vi redo för julen.
Godnatt allihopa – utom Tomten!
Ama de casa narrades lite i förra inlägget. Vi åkte inte hem direkt efter kaffeshoppingen utan kollade runt lite i Orihuela.
På torget har dom en ståtlig julgran och bakom den en ståtlig julkran.
Här har vi en ståtlig julpalm. Eller vad säger jag. Spetig skulle det vara.
Vatten. Bra ifall nån skulle fatta eld eller så…
Bruce: Ok. Lite fina är dom kanske… Liiite. Men kolla där!
*kloppeti, kloppeti, kloppeti, klooppeti*
Bruce: HÄR stannar jag! Ni kan gå runt och vara hur kulturella ni vill. Jag går in där tvärs över gatan!
Ama de casa: Kom nu Bruce! Om du inte hänger med nu så får du ta bussen hem!
Sen dess har vi inte sett till den där lilla bocken.
Först åkte vi förbi dom gula påskfälten.
Passerade det lutande berget.
Efter ca en timmes bilresa kom vi fram till:
Orihuela.
Ruth i Virginia som just nu är Ruth i Saigon efterlyste Anders i en kommentar tidigare idag.
Här är han! På väg in i den affären där det ska shoppas idag.
Kolla vad med bra grejer dom har!
Anders är en handlingens man. I alla fall har han handlat här.
Sen åkte vi hem igen. Det var bara att följa pilarna.
Vad var det då i paketet? Ska Ama de casa hålla er på halster ända till på julafton?
Inte då!
Här ser ni vad paketet innehöll.
Såna här.
Massor av såna där.
Nu har vi kaffe så vi klarar oss över julen.
Ni kanske tycker att det var lite långt att åka för att köpa kaffe? Vi har beställt via nätet, men närmsta utlämningsställe ligger i Orihuela. Närmsta affär där man kan köpa Nespresso-kaffe den ligger i Valencia…
Em undrade i inlägget om nån har kört på vägar med väldigt mycket snö. Även om Ama de casa ligger i lä när man tittar i hennes inlägg kommer jag osökt att tänka på tre tillfällen.
Dels när vi var i Sierra Nevada. Sen två gånger till. Ojsan! Märkte ni vilken avancerad matematik Ama de casa lyckades med där?
1992 i Colorado, USA. Det här ser kanske inte så märkvärigt ut. Men det var på den tiden man hade film i kameran. Dels såg man inte hur bilderna blev och dessutom var det dyrt att ta många bilder.
Vi skulle köra från Vail till Aspen. Ama de casa tyckte att det skulle var mysigare att åka småvägarna över bergen än att ta motorvägen. När vi hade kört i 3,5 timmar kom vi fram hit. En sisådär 20 minuter kvar till Aspen. På andra sidan den där bommen som ni kanske kan skönja, där var det en tvåmeters driva istället för väg…
Efter 7 timmars körning var vi tillbaka där vi startade…
1995, vägen över bergen mellan Teheran och Kaspiska havet, Iran.
Här var det mycket snö kvar fastän det var i april. Vi åkte med en farbror som nog hade den värsta parkinsson jag någonsin skådat. Kändes väl sådär, när det blev mycket snö på bergsvägarna.
Ja, lite snö lyckades ju Ama de casa skrapa ihop!
… av Em häromdagen. Att han borde göra som månen.
Sova sked.
Bruce låter hälsa att det är en klart överskattad sysselsättning.
Gomorron denna 00-talets sista dan-före-dan-dag!
