Bruce är försvunnen…

När vi var ute och promenerade idag så passerade vi tivoliområdet.

Här skulle det lagas paella, minsann. I parti och minut.

– Jag vill ha paella, pep Bruce.

– Men dom har ju inte ens börjat laga den, och kolla på kön!

– Jag vill ha paella, gnällde Bruce.

– Kom nu – vi kanske kan gå tillbaks lite senare.

Vi gick förbi igen efter vår tur till Acequion.

Den ser ju onekligen god ut – och nytillagad på plats är den ju också. Eller dom. Det var faktiskt två bautapaellor som hade tillagats.

– Jag vill ha! Vill, vill, vill, vill VILL!!!  Nu hoppade Bruce jämfota, stampade med klövarna i backen och lade sig sen ner och sparkade på marken.

 

– Men titta på kön! Aldrig i livet att vi står i den för att få lite gratis paella. Kom nu, Bruce!

Jag SKA ha paella!

Sen ställde han sig längst bak i kön.

Det är det sista vi har sett av honom. Nu börjar det bli mörkt också.

Ama de casa måste erkänna att hon är en anings, men bara lite, orolig…

Dagens promenad

Det var mycket folk ute idag.

Väldigt mycket folk… Kanske beroende på att det är en spansk helgdag idag, Día de la Constitucón (Spaniens författningsdag).

Vi gick bort mot Acequion.

Bruce ville spela petanca, men det ville ingen annan.

Ama de casa: Bruce, skulle du inte kunna ta ett dopp, det skulle väl bli ett trevligt blogginlägg?

Bruce: Det får du faktiskt skaffa fram en stand-in till! Alla stora stjärnor har såna!

Nu börjar han bli otroligt odräglig…

Sen började det smälla igen.

Har man inga moln kan man väl göra egna?

Ser ni färgerna på himlen? Här var Ama de casa lite o-mé… Långsam alltså. Får ta till en arkivbild från förra året för att visa hur det kan se ut:

Lite fränt faktiskt…

Efter smällandet var ju Bruce som uppslukad av jorden. Vi hittade honom på strandrestaurangen, vart annars?

– Det där ser lite skumt ut tycker jag, sa Bruce. 

Sen tittade han på Ama de casas tallrik, spärrade upp ögonen, skenade över bordet, skuttade upp i pommes fritesen och sa:  

– Mamma…???

Nu smäller det!

Igår när vi var ute och kämpade i maratonloppet kom vi fram till kyrkan och fick se detta:

Jaha. Vad är nu detta? Juldekorationer?

Aha! Zona de fuegos – brandområde. Det kan ju bara innebära en sak. Ama de casa blev mycket exalterad!

Kollade runt, och mycket riktigt – där är dom ju!

Brandmännen! Ama de casa hann nästan ända fram, men då kom en polis och schasade bort mig. Utrymningsdags. Attans också!

Så här tomt har ni nog aldrig sett det här området. Det hade i alla fall inte jag gjort.

Sen satte det igång:

Det small utav bara tusan! Massor med rök…

Till och med en liten eld… Bruce? Hallå Bruce, var är du?

Det blev lite dimmigt, liksom. Och det berodde inte på maratonet.

Jaha. Då var det roliga över. Återstår bara lite städning.

Bruce, ja honom hittade vi på närmsta Tapasrestaurang… Han drog direkt det började smälla.

– Äsch, sånt här trams är inget för mig, sa han stöddigt och galopperade iväg så snabbt hans små ben bar honom.

Ama de casa tror att hans hastiga avfärd kan ha berott på:

1: Han har nåt otalt med polisen.

2: Han är skotträdd.

3: Han är rädd för elden (vilket han också borde vara!)

4: Han var törstig – det har ju visat sig att han är begiven på öl.

Nummer 4. Det är vad jag tror mest på.

Tidigt uppe idag

Ama de casa väcktes i ottan av Bruce. Han ville titta på TV, och eftersom han är lite oteknisk behövde han hjälp att starta programmet.

Sen var han lugn en hel timme. Skönt!

Vad han tittade på? Adventskalendern kanske?

Nope. Robinson. Han tyckte dom var väldigt gnälliga i programmet och frågade:

– Om dom nu är så hungriga hela tiden – varför går dom helt enkelt inte på ett Tapas maraton?

Ja, det kan man ju undra…

Gomorron på er denna andra advent!