En högtidsdag idag

Jag såg hos Nattis att det idag är 20 år sedan muren föll… 20 ÅR sen!

Sommaren 1989 var vi på en campingtur runt i Europa, och i augusti kom vi till Berlin.

Vilken chock! Att se muren med egna ögon… Att den verkligen fanns där, på riktigt!

Anders vid muren på västsidan.

Checkpoint Charlie från västsidan.

Dom beväpnade östtyska vakterna bevakade ingemanslandet från sina kurer.

Sen åkte vi tunnelbana (!) in till Östtyskland. Man var tvungen att växla 50 mark till östvaluta men den otroligt dåliga kursen 1 till 1.

Brandenburger tor med muren i bakgrunden från östsidan.

Östsidan var grå, grå, grå… Vi gick bort till mot checkpoint Charlie för att gå ut den vägen istället för att åka tåget tillbaka. Efter vägen tog vi en kaffe på ett café och gav bort våra östtyska pengar eftersom det ändå inte fanns nåt att köpa.

Så kom vi till checkpoint Charlie. Anders ville fota den från östhållet också och tog fram sin kamera. Blev genast påhoppad och utskälld av en ilsken vakt som skrek:

– Das ist ein grenzstation!

Anders gick en bit bort och bytte till teleobjektivet:

Checkpoint Charlie från östsidan. Inte så bra bild, men man ska inte reta arga beväpnade vakter alltför mycket.

Sen skulle vi bara gå ut till Västberlin.

– Nej! Här kan ni inte gå ut – ni kom inte in den här vägen. Ni måste åka tillbaka där ni kom in!

Suck! Det var långt… Vi hade ju kunnat ta en taxi, men pengarna var ju slut och dessutom såg vi inte till en enda taxibil. Så det var bara att knata tillbaka.

Väl på tågstationen skulle vi köpa en biljett. Dom tog givetvis inte västvaluta, och kön till växlingskontoret var lång!

Lösning? Växla svart. Det Ama de casa kände i det läget var:

– Släpp UT mig! 

Och en otrolig sorg för dom som inte kunde ta tunnelbanan därifrån.

Jag saknar INTE muren!

Gårdagens promenad, del 4

Nå. Det är väl hög tid att avsluta gårdagens promenad nån gång.

Ett fågelskådartorn som man kan klättra upp i om man ids. Där kan man kika på fåglarna – eller på dom som sitter och fikar om man så vill. Men kikaren låg hemma i fikakorgen.

Här blev stigen lite knepigare…

Undrar vem som bor i den här hålan?

In i buschen…

Lite utsikt – Ciudad Quesada ligger fortfarande kvar på andra sidan sjön.

Lite spretiga vinrankor.

Dom här vinrankorna är mer spetiga än spretiga.

När man kommit upp på kullen så ser man över till Laguna rosa.

Ja, sen var det bara att gå tillbaka igen… Men det var skönt i det fina vädret och värmen. 28 grader i skuggan…

10646 steg blev det för apostlahästarna.

Nästa gång funderar Ama de casa på att kanske använda riktiga hästar istället för apostlahästarna.

Gårdagens promenad, del 3

Här har Anders kommit på efterkälken. Fast egentligen är han på förkälken. Ama de casa vägrade nämligen gå den vägen eftersom det var djup sand. Även om det heter sandaler så är inte den typen av skor särskilt lämpade för sand. Knäpp namnsättning…

Här kan man gå ut och titta på pippifåglar i gömslet. Men hittills har jag aldrig sett att pippisarna gömt sig i det där gömslet…

En gräshoppa. Eller kanske snarare en sandloppa?

Sådär! Nu är det lättare att gå i sandalerna. Fast här kanske man skulle ha haft träskor?

Här är det skönt att sitta och fika. Synd bara att vi hade glömt fikakorgen hemma…