Kvällens promenad

Då gick vi hit. Anders kände sig alltför långhårig.

Var befann sig då Ama de casa?

Här kanske? Det är ju det vanliga stället. Nej. Por qué no? (Varför inte). Ja, vad tror ni?

Dom har ju inte uteborden framme! Det var en sån skön kväll.

Låter kanske lite läbbigt, men jag gissar att det har med hemlighet att göra, och inte med sniglar eller nåt annat som lämnar sekret efter sig…

En väldigt trevlig bar som var prisvärd – och Ama de casa pratade en underbar spanska! 

För 1,50 fick jag denna öl och dessa två små tapas.

Jösses – vad bra att jag går på spanskakurs på Mas Amigos!

Sov gott alla – och dröm lyckliga drömmar!

Eller som vi säger här i Spanien:

Felices sueños!

Det börjar bli lite kyligt nu…

… om nätterna.

Dags att stoppa täcken i dom däringa lakanen på övre bilden.

Dagarna, däremot…

Är fortfarande fantastiska. 26 grader just nu.

Ser ni vad flitiga vi är, förresten? Jajjamensan! Spanskaboken kan vi snart utantill! Hur sa? Jahaja. Ni la märke till den rosa boken på förra bilden… Ja, det är boken som Ama de casa läser. ”Min vän Leonard” av James Frey.

Ama de casa får försvara sig med att vi bara har köpt en spanskabok…