Kan hon synka…

… eller kan hon synka!

Ama de casa är själv lite imponerad! (Fast det krävs inte så mycket för det, men det vet ni ju redan).

Men kolla här!

Ovanför ser ni sidräknaren.

Och här ser ni stegräknaren!

Don’t try this at home!

Men jösses! Samma siffror på båda!

I rest my case…

Dagens promenad

Kan se ut som en hundbajs, men den rörde på sig.

The long and winding road…

Häftiga toppar…

Och dom var så in i vassen långa!

Vi gick efter efter den rosa sjön.

På vänster sida låg Montesinos…

… och på höger sida låg Ciudad Quesada.

Men vet ni? Hur opålitligt höger och vänster egentligen är? När vi gick tillbaks så var det precis tvärt om.

Inte konstigt att det blir fel ibland…

Ooops! Här tar gångvägen slut. Det gör även detta inlägg.

Ama de casa fotar en fjäril

En mariposa, som vi skulle säga här i Spanien.

Men ni får lova att inte lita på mig när det gäller spanskan…

Fjärilen fladdrade runt, och Ama de casa jagade med kameran. Det började inte så bra:

Attans också! Den var ju där alldeles nyss…

Vänta! Där är den igen!

Äsch! Strax utanför bild…

Men NU då?

HA! Där satt den! Ni ser vingen i vänstra hörnet, va? En stolt Ama de casa pustar ut. Jag fick den på bild! Dum mariposa till att tro att den kunde komma undan.

Här har vi Anders bild. Fegt att vänta tills den hade satt sig ner…

Gårdagens promenad

Ama de casa hade ju så fullt upp med att lösa världsproblemen efter att ha eliminerat alla slöa hjärnceller, så hon glömde totalt bort att visa Dagens promenad igår.

Ovanstående mening torde väl bevisa att det finns några långsamma rackare kvar att ta hand om…

Nåväl.

Den inleddes på marknaden.

Så här års är det mycket bättre utrymme på Cura. Muchos huecos, skulle man kanske kunna säga på spanska. Mycket luckor…

Här ser man första delen av stora piren. Den är ca 800 Ama de casa-steg lång. Sen svänger den och då återstår ca 1000 steg.

Ni kanske anar vart vi var på väg…

Lurade! Vi gick bort till Acequion och saltpiren istället.

Här ser vi ännu en som tar det här med att bygga sandslott på allvar. Han använder till och med vattenpass! Ama de casa funderade på att sno det till sin kamera…

Vad kan man säga? Hyfsat duktig på att bygga sandslott…

… alltmedan solen glittrade i vattnet.

Vad var då det vådliga?

Ama de casa väljer att länka till själva frågan, och det gör jag HÄR. Det var flera som blev lite yrsliga och höjdrädda så därför är det helt frivilligt att titta igen – om man törs!

Rätt svar kom återigen från Aurora som skrev:

”4 steg sen intet. Men du fick mig nästan att må illa.”

Så, där har ni en anledning till att jag inte visade bilden igen… Visst var det trappen som var det vådliga, den som är på tok för kort för den höjd den befinner sig på.

Ama de casa inleder dagen med ytterligare en fågelbild. Den är visserligen inte alls lika fin som den i förra inlägget, men man kan ju inte lyckas lika bra jämt.

Den här gynnaren som vi såg i Masai Mara 2005 var lite ball. Nån stork av nåt slag, tror jag. En internationell sådan, verkar klara av att leverera både röda, gula, svarta och vita… I alla fall om man ser till pippins egen färg.

Gomorron på er!