Vi håller på att gå igenom en massa papper och fotografier som ligger huller om buller i en stor låda.
Hittade då nedanstående jobbansökan:
Hmmm. Får tänka en stund. Fick Ama de casa det jobbet?
Kanske borde öva lite på hur man skriver sitt CV…
Anders är så duktig och pluggar på med spanskan.
Annat var det då på den tiden när han läste tyska på gymnasiet… Läxläsning fick ge vika för en massa roligare saker, som basket till exempel.
En dag fick hans klass ett sånt där överraskande läxförhör. Det var kapitlet i läroboken som dom hade till läxa som läraren delade ut på en stencil (ja – det var ett tag sen). Han hade utelämnat vissa ord som de flitiga eleverna skulle fylla i.
Längst upp på sidan stod det ”Ich heisse:”. Där var det såklart meningen att man skulle skriva in sitt eget namn.
Anders – som inte hade öppnat boken – trodde att det hörde till själva texten. Tänkte en stund och klämde till med Dieter…
Han är mycket flitigare nu!
Vi gav oss iväg. Lite våghalsigt sådär, utan paraply. Men vi klarade oss från att bli blöta.
På vår väg såg vi denna. Husbil eller husvagn? Döm själva…
Det här måste vara en av stans minsta rondeller.
Varför vi gav oss av? Jo, Maggan som har hjälpt oss så mycket här i Spanien, hon behövde hjälp. Självklart ställer Ama de casa upp då!
Så vi gick dit…
… och hjälpte till att äta upp resterna från dagen innan.
Jättegott! Nej, Maggan, du behöver inte tacka mig – jag ställer så gärna upp igen.
Gomorron allihopa! Ny dag – nya tag.
