När vi kom hem från bergen gick vi ut på en tur.
Lite moln hade det allt kommit här också.
Men det var bara början…
Här ser man tydligt att det regnar ute över havet – och i La Manga som ligger där ute. Vanligtvis i alla fall.
Från terrassen. Skulle kunna börja regna, kanske?
Eller kanske inte?
Så lämnade vi campingen i El Berro för denna gång. Men vi kommer att återvända – var så säker!
Precis utanför campingen växer dom här… växterna. Dom blommade så fint. Elsladdarna i bakgrunden är mindre fina.
I Spanien lägger dom ner stor möda på att dekorera många rondeller. Det brukar vara väldigt fint det med.
Men den här skapelsen som står i en rondell i Alhama de Murcia… Ja, den vet jag inte riktigt vad jag ska säga om… Annorlunda, kanske är ett bra ord i detta sammanhang?
Ser ni vad det är som Ama de casa har fotat här? Jag vet att den är suddig, men det gick i en rasande fart förbi detta. Ibland tycker jag att det är synd att jag har slutat köra bil – det går inte att stanna precis där man vill…
Hemma igen. Och ser man på – det börjar torna upp sig!
Precis när vi kom hem fick vi ett sms från El Berro som lät meddela att det regnade och åskade där.
Ibland ska man ha tur.
Här har det varit fest, minsann!
Ekorrarna har haft världens party!
Ja, ni ser ju själva. Fast festdeltagarna hade dragit vidare, någon efterfest nånstans kanske?
Eller så sitter dom och väntar på att denna ska bli färdig att smaska på.
Vi hade ju packat ihop hemmet, men ville gärna ta en sista tur innan vi styrde kosan mot kusten.
Här verkar Ernst eller nån ha varit i farten och snickrat till en fiffig grind. Stenen och linan gör att den är självstängande.
Vi gick efter en uttorkad flodbädd.
Lite hinderbana var det allt emellanåt.
Förra gången vi gick här kom vi från andra hållet. Ama de casa tog sig då nedför branten genom att mellanlanda på träden. Det finns alltså en förklaring till varför träden lutar här…
Här ser vi ett spår av ett kors på himlen. Dom verkar gilla att göra såna just här i krokarna. Förra gången var det också så, fast mycket tydligare. Om ni har glömt kan ni kolla HÄR.
Ama de casa tyckte att det var lite besvärligt att gå. Inte särskilt brant men ojämnt och stenigt. Rätt som det var hörde vi ett konstigt ljud…
Ser ni där i kurvan? En cyklist! Han bara susade förbi som ingenting.
Jaha. Då fick Ama de casa känna sig smidig igen…
Ama 2009 