En berättelse för soffliggare

Så här såg det ut när vi precis hade flyttat in i vår semesterlägenhet i maj 2003.

Lägenheten var grundmöblerad vid inflyttningen och tur var väl det. Varenda liten möbel som vi skulle komplettera med tog evigheter att hitta. Inte för att det saknas möbelaffärer i omgivningarna – tvärtom! För en velig Ama de casa blev det alldeles för svårt att bestämma sig.

Vi konstaterade att vi gärna ville ha en större soffa, och började tidigt att snegla efter en sån i alla möbelaffärer som vi passerade.

Sen öppnade IKEA i Murcia våren 2006. Vi åkte dit på påsken, och skulle kolla deras utbud på soffor. Ja, och på allt annat som finns på IKEA som man inte hade en aaaning om att man behövde.

Har ni sett? Det är kö in. IN! Det stod ett par vakter i dörren. När två personer gick ut så släppte dom in två nya… Mycket och länge har Ama de casa köat på IKEA, men in – det bara vägrar jag.

Efter att vi flyttat ner på heltid intensifierades letandet. Vi åkte runt på massor av ställen. Till slut hittade vi den. Soffan vi har nu.

Så här ser det ut i vardagsrummet nu. Eller Ama de casas före detta kontor och nuvarande blogghörna.

Den vita pinnen är Ama de casas utpressningsfläkt.

Var hittade vi då soffan?

Jo, i den här affären. Den affär som ligger i bottenvåningen i vårt hus. Ibland går man över ån efter vatten…