Dagens lunch

Vi gick till en av våra favoritrestauranger.

Utsikten är fin. Lite gropigare sjö nu på eftermiddagen, men sitter man på landbacken gungar det inte så mycket.

Tittar man åt ena hållet:

Ser man att det är betydligt bättre utrymme på andra sittningen nu i september.

Men tittar man åt andra hållet :

Ja… Då ser det också otrångt ut.

Dagens lunch:

Ja, vad kan det vara? Bloody Mary? Nej, det är gazpacho upphälld på flaska – med isbitar i.

Och till det serverades även…

Pizza. Minnesanteckning: Vi måste skaffa ett nytt strandbord.

Sen kom middagen förbi.

Hej på dig du! Vi ses kanske senare…

Ibland blir man överraskad

Vi kom hem från Dagens promenad.

Åhå – det var napp i brevlådan!

Vad kan det vara i dom här breven då?

Det var våra plastkort. Ja inte vilka plastkort som helst utan våra permanenta SIP-kort! I brevlådan.

Ja. Då är det väl bara att sätta sig och vänta på att busskorten kommer som ett brev på posten.

Dagens promenad

Det var lugnt och fint på Cura.

Ama de casa är glad att hon har en terrass som är något större än den här.

Här är något som man kallar ”sprutur vattur” på Island. Tror jag i alla fall. Uppgifterna kommer från en icke helt tillförlitlig källa. Från Ama de casa själv, om sanningen ska fram.

Här asfalteras det. Många arbetare, men inte så många som arbetar. Det är dom som står och lutar sig mot räcket. Fullt förståeligt – det är varmt, nästintill vindstilla, extravärmen från asfalteringen och sist men inte minst – deras tjocka skyddskläder. Ama de casa är inte avundsjuk…

Men här. Håll i er nu! Kanske den bästa bild Ama de casa har tagit någonsin!

Domti OCH tåget!samma bild! Wow… OBS! Bilden är inte ett montage.

Blå blå himmel och blommor…

Ja. Idag var det en trevlig promenad med många spännande inslag. Domti och tåget. Ja, jisses… Det är tur att man i alla fall har huvudet upp och fötterna ner efter den upplevelsen.

Fast det gäller inte alla.

Ett nytt försök

Kanske den där maskinen som gör plastkort är hel nu? Ja, den som ska skriva ut våra permanenta SIP-kort så vi får gratis sjukvård och medicin.

Vi försökte ju häromdagen och då sa dom att maskinen nog skulle vara hel på onsdag. Idag är det torsdag. Vi går och kollar.

Först passerar vi den här lilla parken.

Utanför den här dörren köade vi sist. Precis innanför ligger luckan där man kan hämta sitt kort. Idag fick vi inte ens gå in den vägen. Det kom en sköterska och låste upp för att gå in, men vi fick inte gå med utan hon hänvisade oss att gå runt. Ibland blir man lite trött…

Så vi gick runt. Lite tur var nog det för då fick jag en liten påminnelse:

Man måste ju stänga av mobilen. Lite pinsamt blir det annars ifall Ama de casa får ett sms. Min signal är ju lite speciell, om ni inte minns så kan ni se en repris av filmen i det HÄR inlägget.

Åter till kortjakten. Lyckades vi? Nix pix. Maskinen som gör plastkorten var fortfarande trasig.

Det går bra nu!

En berättelse för soffliggare

Så här såg det ut när vi precis hade flyttat in i vår semesterlägenhet i maj 2003.

Lägenheten var grundmöblerad vid inflyttningen och tur var väl det. Varenda liten möbel som vi skulle komplettera med tog evigheter att hitta. Inte för att det saknas möbelaffärer i omgivningarna – tvärtom! För en velig Ama de casa blev det alldeles för svårt att bestämma sig.

Vi konstaterade att vi gärna ville ha en större soffa, och började tidigt att snegla efter en sån i alla möbelaffärer som vi passerade.

Sen öppnade IKEA i Murcia våren 2006. Vi åkte dit på påsken, och skulle kolla deras utbud på soffor. Ja, och på allt annat som finns på IKEA som man inte hade en aaaning om att man behövde.

Har ni sett? Det är kö in. IN! Det stod ett par vakter i dörren. När två personer gick ut så släppte dom in två nya… Mycket och länge har Ama de casa köat på IKEA, men in – det bara vägrar jag.

Efter att vi flyttat ner på heltid intensifierades letandet. Vi åkte runt på massor av ställen. Till slut hittade vi den. Soffan vi har nu.

Så här ser det ut i vardagsrummet nu. Eller Ama de casas före detta kontor och nuvarande blogghörna.

Den vita pinnen är Ama de casas utpressningsfläkt.

Var hittade vi då soffan?

Jo, i den här affären. Den affär som ligger i bottenvåningen i vårt hus. Ibland går man över ån efter vatten…