Dom parkerar lustigt

här i Spanien.

Här kommer ett exempel:

Den röda bilen i korsningen. Är han 10 meter ifrån, eller?

Det finns hur många exempel som helst på parkeringar som skulle ge direktaccess till bortbogsering i Sverige. Men där är det kanske överdrivet åt andra hållet?

Om en spanjor skulle känna att han kanske har parkerat liiite galet – då finns det en lösning på det också. Det är bara att sätta igång varningsblinkersen och uträtta sitt ärende.

Nånstans mitt emellan skulle Ama de casa tycka var bra. Hon som kommer från landet Lagom.

GAAAAH!!!!

Glad i hågen kommer Ama de casa hem från Dagens promenad. Ja, hon har allt lite kort minne ibland – busskortsproblemen var liksom bortblåsta.

Eftersom vi hade ränt gata upp och gata ner så hade nog stegräknaren gett ”AC-utslag”. Kommer jag över 10.000 steg så är jag berättigad till AC. Hemkomsten var ju extra tidig också – toppen!

GAAAAH! Ser ni? Slut batterier i stegmätaren – NOLL STEG!

Ama de casa har gått helt i onödan! Ja. Jag erkänner. Jag är knäpp som tänker så, men långt ifrån ensam… Det finns ett inlägg hos Rhea som ni kan läsa HÄR som visar att vi är lite knäppa till mans.

Just nu pågår ett ställningskrig här hemma. Anders tycker att fläkten som Ama de casa kör på järnet lever om för mycket.

Visst. Jag stänger av den. Om du sätter igång AC-n…

Dagens promenad

Vi gav oss av ovanligt tidigt för att vara Dagens promenad.

Spatserade utefter Ramon Gallud.

Passerade kyrkan…

och kom fram till detta. Nu ska vi äntligen få våra busskort!

Damen igår sa att vi skulle komma tillbaka idag, klockan nio. Vi var där ca kvart över nio. Döm om vår förvåning om det inte är samma dam som  sitter där? Då kunde hon väl ha hjälpt oss igår?

Nåja. Det var bara ett par före oss, så vi satte oss ner och väntade. När det blev vi sa hon att vi skulle återkomma om en timme. Jahaja. Hur fördriver man bäst en timme?

Vi gick uppåt. Där på övergångsstället ser ni förresten lotterimannen. Ja, det finns ju många som säljer lotter, men han på bilden utmärker sig lite extra. Han brukar sjunga och stå i.

Vi passerade den restaurerade kvarnen, och kom fram till:

Jumerca. Hoppsan. Ifrågasatte visst er läskunnighet igen… Ursäkta!

Vad skulle vi då hit och göra? Jo, Ama de casa hade sett detta:

Får man en timme över kan man ju alltid äta.

Gott – och prisvärt. Mycket mat för 3.90 euro. Men kaffet ingick inte, med kaffe gick det lös på 5.20 euro vilket drar ner prisvärdheten…

Exakt en timme senare var vi tillbaks där man ska hämta busskortet.

Där står hon och röker. Kärringen som sa åt oss att komma tillbaks en timme senare. Kön går nu utanför dörren. En man sitter inne och utfärdar busskort (antar jag? Svårt att avgöra på grund av allt folk). Hade vi vetat detta hade vi ju självklart väntat på plats. Vi stod ungefär en halvtimme, och på den tiden blev en klar. EN!

Nope, det blev inget busskort idag heller.

Men en Ama de casa ger inte upp så lätt. Måste bara hämta andan först…