På allmän begäran!

Ja… Det är i alla fall två som har undrat över det där med mask i maten. Det ligger bland kommentarerna, så det är inget ni har missat eller så.

Här kommer en ”favorit” i repris:

Ama de casa blir äckelmagad! (Så inbjudande det lät då… Om ni vill kan ni gå en kurs í hur man får FÄRRE sidvisningar).

Om ni fortfarande vill läsa så finns inlägget:

HÄR

Håll tillgodo!

Se hur det går!

När man prioriterar bloggen, promenader och annat!

Se! Så stökigt det är i köket! Nä. Nu måste Ama de casa göra skäl för sitt namn och ta hand om oredan.

Dags att sätta in allt i diskmaskinen.

Ojsan. Det är ingen diskmaskin jag har i köket. Det är en tvättmaskin.

Hmmm. Om tvättmaskinen är i köket, vad finns då i badrummet?

Har jag tur så…

Nej. Sån tur hade inte Ama de casa. Det finns ingen diskmaskin i badrummet heller. Fast jag tycker att det hade varit logiskt med tanke på var tvättmaskinen stod.

Häpp! Vem behöver diskmaskin egentligen?

Fast jag tycker ändå att jag prioriterade rätt!

Lite lunch sitter aldrig fel

En omelett med svampstuvning på porcinisvamp. Inköpt i Italien, lite märkvärdigt sådär. Ja, det är ju alltså svampen som är inhandlad utrikes.

Här ser vi bordet i lunchposition.

Jag kanske ska göra en sammanställning över de olika positionerna som gäller vid olika tidpunkter på dagen. Det är nästan lika avancerat som de olika positionerna i balett.

Nej Ama de casa. Nu överdrev du allt lite väl mycket där på slutet. Skäms på sig!

Dagens promenad

Efter pinnmysteriet (fortfarande olöst… Just nu grunnar vi mest på om vi kan ha den till nåt). Nåja, efter pinnmysteriet åkte vi iväg till La Mata.

Parkerade bilen. Här ser det väldigt brett och fint ut. Det beror på att det är marknadsplats på onsdagar. En mycket trevlig marknad, lagom stor och inte så fruktansvärt trångt, eftersom det är så här brett.

Vänder man sig åt andra hållet så ser man havet. Vi lämnar kläder och skor i bilen och ger oss av neråt. Ja, inte alla kläder då. Nån måtta får det vara.

Den värsta turistsäsongen är över. Tämligen gott om utrymme fastän det är söndag idag (för det är det väl?).

Den här livräddaren har gjort illa benet…

…dom kör väl vårdslöst med sina fyrhjulingar, kanske?

Små, lätta moln, ser jag på min himmel, min himmel som är blå…

Jaha. Hur tar man sig förbi här då? ”Stay away from the sand”… Inte så lätt på en sandstrand.

Ett misstänkt svartbygge.

Här står ett fiskespö alldeles för sig själv. Om det nappar är det nog ingen risk att det åker iväg – det är ju mest spigg i alla fall.

Sådär. Det var dagens promenad. Åh! Nu ser jag på bilden att det är antalet aerobic steg! Det verkliga antalet kollar jag nu, och det är 12409. Inte så många fler, så vi pinnade på rätt bra!

Ett mysterium…

Pust! Först nu har Ama de casa hunnit med alla kommentarerna. Tack alla ni gulliga där ute! Så mycket glada tillrop och beröm har jag väl aldrig fått! Länkarna till dom inläggen ska jag spara undan, om det kommer en dag när man känner sig lite låg är det ju toppen att kunna ta fram dom fort. Ama de casa tackar igen å det ödmjukaste!

Hmm. Kanske dags att ta tag i själva bloggandet igen.

När vi skulle ut med bilen tidigare idag så låste vi som vanligt upp garagedörren. Och fick se detta:

Den där runda pinnen på golvet. Den är inte vår, och vi har inte lagt dit den.

Kan det vara en automatiserad pinne som lagt dit sig av sig själv?

Tack alla!

Det har kommit så mång fina, lugnande och berömmande kommentarer så Ama de casa sitter nästan och rodnar lite här framför datorn…

Det är ju många som har råkat ut för den här ”svartlistningen” tyvärr. Och jag håller med Ingrid som bland annat skriver:

”Trodde annars att vi i Sverige och övriga västvärlden ansåg att man var oskyldig tills motsatsen bevisats, kanske är det så att Metro-bloggen inte har hängt med där 🙂 Påminner lite om T.G.I.F slogan – Vi gör fel ni får betala dubbelt.”

Vad Ingrid menar angående T.G.I.F’s slogan kan ni läsa HÄR.

Huruvida Ama de casa ligger på någon topplista eller ej spelar ju ingen roll, så länge jag har ER alla mina goa vänner.

Nej! Nu har Ama de casa stormat klart i sitt lilla vattenglas. Nu är det dags att ta tag i dagen – och den börjar med att jag besvarar era kommentarer.

Gomorron allihopa!