Tallin

Det låter ju nästan som ett hackspettsbo? Tall-Inn.

Här hittade Ama de casa svenska ambassaden direkt. Men visstja. Försent att rösta i Eu-valet. Den missen grämer mig fortfarande…

Vi vandrar vidare genom stan.

Och kom fram till Vita Huset.

Ama de casa är ju kontaktlös här. Men inte riktigt ändå – man kan ju alltid sms-a.

Sen blev Anders eld och lågor!

Se! Hans favorittransport! Ama de casa fick övertala honom att inte tjuvåka – det gick inte åt det håll vi hade tänkt oss.

Båtnöjen

Vad äter man på en båt?

Ja, smörgåsbord är väl inte helt ovanligt?

Vi åt mycket – och länge…

Så när vi var klara var det kväller.

Ama de casa – hon drog till diskot! Där var det vääärldens drag!

Eller?

Var tusan är alla?

Åhå. På det viset. Det är styrdans som gäller.

Här sitter kaptenerna som fixar och trixar med belysning och ljud till bandet. Dom var väldigt hängivna och intresserade av det som hände på scenen.

Upplysningsvis kan jag meddela att skärmen i mitten på bilden – där visades fotboll… Nåja. Folk var på lyset i alla fall.

På väg, eller snarare på sjön.

Ama de casa säger hej till Fjäderholmarna.

Jag visste väl att vi skulle ses igen.

Det är fint i Stockholms skärgård.

Ama de casa var nästan helt säker – den där lilla ö-plutten är såpaön. Ja, inte såpa som i Robinson, utan som i Grumme tvättsåpa. Reklamfilmen, ni vet.

På den här ön har dom använt något annat än Grumme tvättsåpa. Den ser helt dödad ut…

Det verkar mycket skumt!

Ama de casa tar det säkra före det osäkra…

Såja. Det känns säkrare.

Spökbåt – igen?

Här var det öde.

Ingen här…

Tomt.

Ingen här heller.

Men finns det då inte en enda levande själ på båten?

Jomenvisst! Ama de casa. Här har vi en skorsten som inte kan vara någon match för jultomten. Fast vi såg inte till honom. Fel säsong gissar jag.

Vart styr vi då kosan?

En ledtråd…