Nu är vi klara för avfärd till Sverige, fast åker inte riktigt än.
Under väntetiden läser Anders en liten bok som han fått av Ama de casa.
Anders är väldigt intresserad av rymden. Han hade en dröm om att bli astronaut, men klarar man inte häxgungan på Gröna Lund är det svårt…
I boken står faktiskt om en händelse som vi var med om 1989.
Vi var på semester i Fort Lauderdale, Florida. Rymdfärjan Atlantis skulle skjutas upp, så det blev till att ta bilen 35 mil – svenska sådana – upp till Cape Canaveral.
Helt plötsligt tog det tvärstopp! Det var fler än vi som tänkt kolla på det här.
I tre timmar stod vi i gassande sol och väntade. Bra planering hade vi också haft – en läskburk att dela på fyra personer…
När det var 20 sekunder kvar till start – då avbröts nedräkningen på grund av en läckande bränslepump.
Snopna åkte vi 35 mil hem igen.
Veckan efter skulle det göras ett nytt försök. 35 mil…
Men något hade vi i alla fall lärt oss. Här ligger vi och inväntar starten utanför Mac Donalds…
Mycket sämre väder den här gången, och nedräkningen stannades flera gånger i väntan på en lucka i molntäcket eller vad det nu var.
Men till slut:
Där sticker den! Vi kunde väl se den i ungfär två minuter innan den försvann i molnen…
Anders är som sagt mycket intresserad av rymden.
