Inspirerad av att det förra inläggets köande styrde vi kosan hit:
Busstationen. Om man bor i Torrevieja får man åka gratis på lokalbussarna. Det är ett sätt för kommunen att försöka minska biltrafiken. Svenska städer: Tag lärdom!
Vi har hittills inte skaffat det nödvändiga kortet för detta. I början köade vi så mycket till allt som skulle fixas så vi orkade inte köa en minut till. Metoden som kärringen i förra inlägget hade, den är inte aktuell för Ama de casa…
Men nu kände vi oss peppade för en kö till!
Undrar bara precis var man ska köa för just detta kort? Vi valde den kortaste kön för att fråga. Smart!
Det visade sig att man inte alls skulle köa på den här platsen.
Den snälla tjejen i luckan gav oss en lapp. Där ska ni köa.
Ama de casa tyckte sig ha pejl på vart den gatan ligger, så vi traskade vidare. Lite på vinst och förlust – annars får det väl bli imorgon när vi har kollat kartan. Promenera ska vi ju i alla fall göra.
I Spanien är dom inte så noga med att sätta upp skyltar med gatunamn i precis varenda gathörn. Men kolla här:
Tadaaa! Ama de casa hade rätt. Ännu en gång.
Om dom är dåliga på att sätta upp gatuskyltar, så är dom totalt värdelösa på att sätta ut nummer på husen. Det måste vara ett elände att vara brevbärare här – i alla fall innan man har lärt sig sitt distrikt.
Men det här borde det väl vara:
Den här skylten ser ju rätt ut, och ingången låg inte så längt bort från huset med nummer 7…
Och visst var det rätt! Det är här man kan hämta (beställa?) sitt busskort!
Fast inte idag… Imorgon. Ja, ja. Då vet vi ju vart vi ska gå imorgon då.
Vi vandrade hemåt efter stranden och Ama de casa längtade efter sitt vatten på Hombre de mar.
Men – VAAA???
Stängt!
Hela promnaden hem blev Ama de casa påmind om hur gott det skulle vara med vatten…
Som exempelvis här. Det ser väl gott ut?
Ja, Ama de casa vet att det är salt…