Step by step

Om ni tittar noga på nedanstående bild:

Ser ni den röda pricken? Där, längst bort på trottoaren? Det är Ama de casa. Nu i morse!

Anders undrade hur många steg hans dagliga morgonpromenad är. Många gånger har jag erbjudit att han kan ta med stegmätaren. Men han undrar hur många Ama de casa-steg det är.

Ja. Jag är lättlurad.

Inte så mycket folk ute så här dags. På den vita bänken på stranden ligger en kille som sover där varje natt. Alla har det inte så bra som vi…

Men det är liv och rörselse ändå trots att klockan bara är just efter åtta. (Anders brukar gå tidigare, men Ama de casa är en slow-starter). 

Folk är redan nere på stranden.

Vissa gympar.

Andra letar mat. Det här måste väl vara en skeppsråtta? Den håller i alla fall till bland båtarna. Första gången vi har sett en råtta här, men den var rätt söt och kul att titta på.

Här är Spaniens svar på tysk-modellen. Folk går ner tidigt och bokar plats på first-line. Sen går dom hem och äter frukost (eller vad dom nu gör) för att komma tillbaka senare till sina fina platser närmast havet. Förut har jag sett skyltar att man inte får sätta upp sina parasoller och stolar före klockan sju. Stranden städas ju varje morgon.

Sen tar vi givetvis trappen upp när vi kommer tillbaks.

Ok. Anders tar trappen. Ama de casa tycker att man ska använda de faciliteter som finns och dit räknas även hissen.

Hur många steg? 3982. Fast Ama de casa tog extra korta steg för att göra Anders glad.

Dagens promenad

Vi hade två uppdrag på dagens promenad. TVÅ!

Så vi lunkade iväg. När man går runt i stan så hittar man ständigt nya idéer:

Vi kanske skulle ha en palm på terrassen? Eller nja, blir nog lite trångt.

Så kom vi fram till uppdrag nummer ett:

Det är en av våra backuper som vi förvarar på hemligt ställe. Tack Maggan för att vi får göra det. Ama de casa skulle posera här, men hon nådde inte upp…

Sen gick vi vidare mot nästa uppdrag. På playa Los Locos (betyder ”Galningarnas strand”, övers. anm.) var det ganska mycket folk, trots att det var lite molnigt.

Sen tog vi omvägen via lägenheten för en nödvändig dryckes- och fläktpaus.

Eller. Egentligen. Vi hade glömt en viktig detalj för uppdrag nummer två.

Det man inte har i huvudet får man ha i benen.

Uppdrag två: Posten.

Sen vandrade vi hemåt igen, via stan.

Här kan vi se hur Ama de casa gör en mycket avancerad ”halv fågelunge”. Ni som har följt bloggen ett tag vet  vad det är, fast ni har inte sett denna specialvariant förut.

En halv? Det beror på dagens inköp – fyra potatisar har jag i påsen. Ama de casa är rädd att nån ska knycka dom ifall jag håller upp andra armen också.

Det stänker skönt från vattenfallet. Men precis som Kaffehörnan så påverkas Ama de casa på ett speciellt sätt av rinnande vatten, så det blev bråttom hem.

Så vi tog tåget.

TVÅ uppdrag. På en och samma dag? Inte undra på att Ama de casa är helt slut!

En Award igen!

Den här fina utmärkelsen fick jag idag av Kina. Tack snälla!

1. Vinnaren sätter awarden på sin blogg.
2. Länka till personen som utmärkelsen kom från.
3. Nominera minst sju nya bloggar.
4. Länka till dessa bloggar i din blogg.
5. Lämna ett meddelande till personerna på deras bloggar.
6. Kopiera den här instruktionen så att den finns med

Det svåraste av allt är ju att välja ut sju stycken bland alla fina, roliga och trevliga bloggar som finns där ute. Efter mycket vånda har jag bestämt mig, och det blir (i bokstavsordning):

Vad har jag då som motivering? Because you’re worth it!

En händig man…

Som ni har sett tidigare så håller Anders på med många installationer, reparationer, fix och trix. Han löser problemen alldeles lysande.

Idag var det operation laga den farliga stolen från ett inlägg lite längre ner.

Jag vill betona att jag tycker han är mycket duktig, och snabbt går det också

Men här gick det lite för fort.

Man kan inte lyckas jämt…

Härligt, härligt

Igår kväll hände det något efterlängtat. Låt mig visa:

Det här är taget från vår terrass. Visst är det fina ljusstrålar, men det som var efterlängtat var molnen.

Temperaturen sjönk lite och det var helt plötsligt helt drägligt att sitta ute.

En annan efterlängtad sak var att den gravade laxen var färdig.

Gravad lax, skönt på terrassen. Hur kombinerer man bäst dessa två saker?

Enkelt. Smörgåstårtaterrassen.

Farligt, farligt….

Anders tyckte helt plötsligt att stolen han satt på kändes lite rank.

Ser ni? Den håller på att släppa i fogarna. Detta hade kunnat sluta mycket olyckligt! Men det är ju bra att Anders är uppmärksam så han märker vad som är på gång.

Ama de casa. Hon är inte särskilt uppmärksam.

She never saw it coming.

Happy ending!

Nähä. Ingen plats på stranden. Vad gör man då för att bli glad igen?

Äter, såklart. Här är Anders val. Sardinas.

Och se så glad han är!

Ama de casa tycker dock att dom där fula fiskarna har på tok för mycket ben som killar i halsen.

Så här är Ama de casas val. Merluza. Betydligt mer lättätet.

Speciellt pommesarna. Behövs ju inte ens bestick! Och Ama de casa är glad och nöjd.

Det är väl skönt med historier som har ett lyckligt slut!

Dagens promenad

Vi tänkte att vi skulle gå ner till stranden och bada lite. Det visade sig vara lättare sagt än gjort.

Playa Cura. Vår närmsta strand. Fullsatt.

Den här stranden kallar vi Mini-Cura. Trångt.

Micro-Cura. Nja…

Här finns också en liten strand. Den kallar vi ingenting, men det var mycket folk här också.

Den här lilla strandplutten är så liten så den knappt finns. Men nog är det folk där ändå.

Vi fortsätter till andra sidan stan.

Acequión. Nähä. Inget större utrymme på den här stranden heller.

Men då fick jag syn på Aurora på en handduk! Vilken överraskning!

För visst är det hon där på handduken? Jooo.

En strand kvar innan vi ger upp.

Náufragos. Här var det ännu fler människor. Ståplats. Tror jag det, dom har ju ett isberg där ute i vattnet. Det lockar nog många så här i värmen.