Medan ni har tittat på pausinlägget…

om Humle och Dumle (är det någon annan än jag och Ingrid som minns dom?) så har husteknikern fixat det lilla problem som hade uppkommit med rörelsedetektorn till fläkten.

Nu fungerar den perfekt! Det är dock svårt att visa på bild hur bra den fungerar. Om ni vill kan jag göra en premiär imorgon. En film!

Så här på kvällskvisten känner jag mig lite modig – men jag behöver många röster ifall jag ska våga imorgon. Ja-röster, alltså.

Undrar bara om man måste stå och göra vågen om man ska rosta bröd?

Installation pågår

Ni kanske minns den där rörelsedetektorn som skulle styra min köksfläkt?

Nu har installationen påbörjats.

Ni ser att kontakten har dubblerats? Kanske inte, men det har den gjort i alla fall. Bakom den ena kontakten finns bara kakel. Fläkten står still…

Här kommer själva rörelsedetektorn in.

Djup koncentration…

Och se! Rörelsedetektorn är på plats och fläkten snurrar!

Det har dock uppstått en liten komplikation.

Får be om att återkomma.

Ny profilbild?

Igår höll jag ju på och slogs med min banner och beskrivningen av min blogg. Lotta tyckte att jag skulle fixa till det, och det är klart att jag gör som hon säger. Slagsmålet var mest med Perro Grande. Beskrivningen var enklare, det var ju bara att skriva nåt, ju! Så här blev beskrivningen:

En hemmafru i Spanien som alltid är beredd att dra ut på nya äventyr.”

Då tyckte jag ju att en ny profilbild skulle vara bra. En som täcker beskrivningen. Så jag hämtade attiraljer i garaget och arrangerade en fotosejour.

När vi var klara sa Anders att han tyckte att det skulle vara synd att skrämma bort besökare nu när det faktiskt kommer några och tittar. Jag var benägen att hålla med honom…

Men sen tyckte jag att bilden var så mycket JAG. Synd att inte delge den? Då kom jag på denna fiffiga idé. Jag lägger ut den i ett inlägg. Sen skriver jag snabbt några till så då rullar ju bilden neråt och faller snabbt i glömska.

Så håll tillgodo. Ama de casa  – En hemmafru i Spanien som alltid är beredd att dra ut på nya äventyr:

BU!

Så. Då glömmer vi det och går vidare.

Dagens promenad

Vi brukar försöka komma iväg på en långpromenad varje dag. Nu kollar jag stegmätaren och det blev… 13287 stycken kliv idag.

Det är skönt med lite skugga emellanåt. Har jag sagt att det är varmt?

Men det bästa med den här vägen är inte skuggan. Nej det är det här:

Den mynnar ut på en strand. Här fläktar det skönt.

Det är många som badar.

Men har dom inte klämt ihop sig onödigt mycket?

Ännu en fördel med att promenera på en strand. Man kan svalka sig med ett dopp när andan faller på. Eller svalka förresten, det var 30 grader i vattnet…

Men här är det jag gillar bäst med promenaden idag:

Vi åker bil dit. Det skönaste stället på dagarna är i bilen. AC-n är perfekt.

Ni behöver förresten inte oroa er. Den här bilden tog jag efter promenaden. Innan vi åker iväg tar vi bort skyddet för vindrutan. Det är säkrast så.

Sa jag att det skönaste stället är i bilen? Det var nog lite ljug.

Här är det bäst. Mycket svalt och skönt.

Mina husdjur

Jag har ju glömt att presentera mina husdjur!

Här kommer dom:

Perro Grande. Han har bott med oss i några år. Han tycker att han är väldigt cool, och är också ganska krävande. Han krävde till exempel att få vara header i bloggen.

Perro Dos. Som namnet antyder så kom han hem till oss som nummer två. Lite mer timid än Perro Grande, men han börjar morska upp sig emellanåt. Perro Grande och Perro Dos leker väldigt bra ihop. Dom får bo på terrassen för det mesta, och man ser att dom har busat runt hejvilt på natten – det är ofta väldigt skräpigt på morgonen.

Sen har vi det senaste nytillskottet. Gatolina. Hon har inte riktigt vant sig med hundarna än, men det kommer nog att gå bra.

Ja, det var väl alla…

Nej, jag höll ju på att glömma:

Anders. Men honom har ni ju redan träffat.

Ett litet förtydligande

Jag skrev i förra inlägget att manickens display nästan lyser starkare än taklampan.

Det är sant, men det betyder inte att den lyser jättestarkt. Nej, det är snarare taklampan som lyser klent.

Kolla här:

Bilden är suddig och ger inte full rättvisa åt lampan. Det är röda glasbitar som det kommer ljus igenom, och det var väl det jag föll för. Det röda, alltså. Har en viss svaghet för rött.

Jag köpte den här lampan i Mexico ifjol. Den är typ stor som en basketboll, så det var inte helt enkelt att få med den hem.

Jag tyckte att den gav ett mysigt och roligt sken. Och det gör den. Men som taklampa betraktad är den egentligen helt kass. 

En lampa som knappt lyser? Aja, den får hänga kvar.

Inte helt fulländad…

Manicken har skött sig bra inatt igen. När det gäller att producera kyla alltså. Det är två små detaljer som behöver åtgärdas upptäckte vi.

För det första började den vibrera, och var inga Bra vibrationer (här smög lite subtil schlager in – ja, jag är fixerad).

Åtgärd – en dålig deckare löste problemet.

Displayen som visar temperatur mm. Den lyser väldigt starkt, nästan starkare än vår taklampa.

Åtgärd – en post-it-lapp.

Båda dessa saker är ju självklart provisorier. Just nu funderar husteknikern på hur detta ska kunna lösas.

Men de tillfälliga lösningarna gav i alla fall en god natts sömn.

Fast jag kan ju erkänna att jag hade tjuvstartat sömnintaget på soffan framför TV-n…