Jag visste det!

Stoppmätt är bara förnamnet. Ändå var jag ståndaktig och åt inte den friterade camenberten.

Duktig Ama de casa.

Sa jag att dom har stora portioner på Francis?

Det har dom.

Jätteduktigt av mig att inte ta förrätten som efterrätt.

Då hade ju inte dom här jättegoda profitörerna på La Boca fått plats. Ja, dom heter ju inte profitörer, men nåt liknande i alla fall.

Att magen står i åtta hörn just nu – det kan jag inte skylla på någon annan än mig själv.

Eller förresten, det kanske jag kan?

Nej. Jag kommer inte på vems fel det annars skulle kunna vara. 

Ut och äta

Jaha, då ska vi strax gå ut och käka på Francis som är en restaurang här i Torrevieja.

Dom serverar mycket god mat. Jag tar det igen. Dom serverar mycket god mat. Ni ser betoningen va? Maten är jättegod, men dom snålar inte direkt på portionerna.

I ett svagt ögonblick lovade jag på Facebook att inte äta någon förrätt. Dumt gjort. Jag brukar hålla mina löften. Dom har en väldigt god friterad camenbert bland förrätterna.

Stort tack, Ingrid! Det är ju självklart att friterad camenbert är en efterrätt. Jag har inte lovat att jag ska skippa efterrätten.

Och jag äter i vilken ordning jag vill! 

Så det så.

Dagens inköp

Det här är min köksfläkt:

Den är jättebra att ha när Ama de casa ska utöva kökstjänstgöring. Ett problem finns dock. Jag kommer inte ihåg att jag måste sätta igång den. Det är först när jag håller på att krevera av värmeslag som det kommer en liten aha-upplevelse i hjärnan.

Det finns ett problem till. När jag går ut ur köket glömmer jag att stänga av den också. Lite senilvarning kan vara på sin plats.

Därav dagens inköp:

En rörelsedetektor!

Himla fiffigt. Hoppas bara att den inte påverkas alltför mycket av vinden från fönstret så att fläkten kommer att ha sitt eget liv där ute i köket. Fast det spelar egentligen inte så stor roll – då är det ju inte mitt fel att den står och fläktar för kråkorna.

Nu väntar den bara på att ”vi” ska installera den.

Kissekatter

Dom här katterna mötte vi i Kenya i juni 2005.

Den här poserar fint. Men när jag kom hem och tittade på bilden såg jag att den hade ett skräp på huvudet. Den kunde väl ändå ha fiffat till sig lite innan fotograferingen?

Sen skuttade den upp på bilen bredvid. Man kan ju undra varför?

Jo, den skulle spana efter lejon. Lejonen är nämligen dumma med geparderna och kan gömma sig rätt bra i det höga gräset.

Vad spanar dom här efter då? Jo, en brorsa som var ute och klev omkring i gräset missade familjen och ropar på hjälp. Det höga gräset är inte bara till hjälp för lejonen. Jag tror att det sitter en gepard och fnissar i utkanten av bilden. 

Det går bra nu!

Det har gått väldigt trögt med spanskan. Vi har i och för sig lärt oss många ord, men att få ihop dessa till begripliga meningar verkar stört omöjligt.

Men nu börjar det lossna lite. Jag klarar av spanska tidningar lika bra som dom svenska!

Ja, inte dom på bilden här ovanför, det är för svårt.

Men den här går lika ”bra” på spanska som på svenska.

Manickrapport

Den har skött sig bra.

Manicken.

Utvärderingen beräknas pågå några nätter till, men fortsätter det så här kommer nog kartongen, frigoliten och gaffatejpen att få stryka på foten för något mer permanent.

Duktig manick!

Jamen alltså…

Nu blir jag allt lite stolt. Trots att jag är så blygsam av mig så kan jag inte låta bli att visa detta.

Halkat in på Top 100 listan! Just så pass, men ändå! Måste nog ta tag i det där med banner och design, den gråa rutan ser väldigt tråkig ut.

Presentation saknas också. Oj, det finns nog mycket att göra med min blogg…

Men det viktigaste först – Frukost!