En makalös manick

Hoppas jag i alla fall.

Det har kommit in frågor om vad det var för manick i förra inlägget. Närmare bestämt två stycken. Det som jag finner lite lustigt är att frågorna kom från dom två som delade andraplatsen i gissningstävlingen tidigare. Revanchsugna, månne?

Här har vi (vi? är det nån som tror på det?) installerat den i sovrummet. Man kan faktiskt se ljuset i tunneln. Rent bildligt, alltså.

Och JA! Det kommer kyla!

Den makalösa manicken är alltså en AC. Till stöd för den som vi har i vardagsrummet. Det är varmt nu.

Olika arbetsmetoder

Vi har köpt en ny manick.

Här är kartongen som den levererades i.

Vi jobbar lite olika, Anders och jag.

Först Andersmetoden:

Man öppnar kartongen försiktigt. Är det något som fattas här på bilden?

Jo. Instruktionsboken. Den har Anders pillat fram, och läser den noga innan han går vidare och tittar vad som finns i kartongen.

Här är Ama de casa-metoden:

Slit ut allt ur kartongen och kolla vad som finns inuti, för sjutton!

Det är ändå lite praktiskt med våra två metoder. Vi kan jobba parallellt. Medan jag sliter ut allt ur kartongen kan Anders läsa instruktionerna.

Dags för en ny omgång

Ama de casa är peppad och morsk efter den förra vinsten.

Dom andra verkar lite revanchsugna.

Men så är det Ama de casas tur.

Häpp! Där satt den.

Men nu hände det något mycket konstigt.

Någon knuffade bort mig! Hur kan man bara göra så?

Men nu tror jag att ni har ledsnat på petanca. Hur matchen slutade? Nej, det minns jag inte…

Efter matchen åt vi jättegoda mejillónes.

Och fick med oss en doggy-bag hem.

Ståplats är aldrig kul

Så här ser det ut när man tittar ut från vår terrass.

Det blåa längst ner är medelhavet. Vi har tur också, för precis där nere ligger en badstrand. Perfekt om man vill ta sig ett dopp.

Ett liiitet problem är det dock.

Så här års är det en anings trångt på den playan.

Så vi brukar välja ett annat alternativ.

Den här playan som går mellan La Mata och Guardamar är ca en mil lång. Vi brukar ta långpromenader här istället för att ha ståplats nere på ”vår” strand. På vissa ställen (som här) är det mer folk, men stranden är lång.

Går man bara en bit får man gott om utrymme för sitt dopp.

Till och med mycket gott om utrymme.

Ama de casa – the winner!

Vi brukar spela petanca med vänner här nere i Spanien ibland.

Det är kul.

Vi var kanske lite ringrostiga i början om man kollar spridningen.

Men sen kastar Ama de casa.

Ja, vad säger man? Vill inte skryta men… Ja, då säger jag väl inget mer om det då.

Jag låter bilderna tala för sig själva.

Anders påstår nu att jag bara vann en liten pluttomgång på slutet, och att han vann den verkliga, stora matchen. Men tänk. Det är inte alls så jag minns det.

Ibland gör man det besvärligt i onödan

Det var dags att ta bort packlinen från taket.

Vi tänkte att man kanske inte behövde montera loss packlinen från själva tackräckena, utan lyfta bort alltihop. Då sitter den rätt justerad nästa gång det är dags.

Men det var på tok för tungt att lyfta av den på det viset.

Aha! Det kan gå bättre om man tömmer den först.

Nu är packlinen borta, och jag saknar den mycket. Det har blivit bra mycket svårare att hitta bilen på parkeringar.

Vilken korthaj!

Meddelande till Sofia:

Det GÅR att få femtal när man spelar poker!

Fast då måste man spela med jokrar.

Kan ni gissa hur odräglig Ama de casa var efter det här? Anders sa att hans straight flush utan jokrar i somras nog var mer värd. Ama de casa sa: -Vilken straight flush?