Vår tur gick vidare.
Mantrat: Inget möte nu, inget möte nu , inget möte nu. Det gick hela tiden inne i huvudet på Ama de casa. Möjligen hörde både Anders och Lelle det också, kan tänkas att jag sa det högt.
Vi kom fram till vårt mål och fick och sträcka på benen lite.
Men vad är det här? (Ama de casa sträcker upp handen, viftar vilt och säger: ”Jag vet, jag vet!”)
Man kunde gå ner i den.
Man kunde också låta bli att gå ner.
Men nu är frågan: Vad är det här? Vad användes den till? Som en liten ledtråd kan jag ju säga att den inte används idag.
Eftersom jag inte har så väldigt många läsare, så är jag glad ifall åtminstone nån försöker gissa.
Man vinner inget pris – bara äran. Och det, mina vänner, det är inte illa!
(Ama de casa har forfarande en arm i luften och gapar ”Jag vet!”. Ni ska bara veta hur svårt det är att skriva med en hand.)
