Gissningstävling

Vår tur gick vidare.

Mantrat: Inget möte nu, inget möte nu , inget möte nu. Det gick hela tiden inne i huvudet på Ama de casa. Möjligen hörde både Anders och Lelle det också, kan tänkas att jag sa det högt.

Vi kom fram till vårt mål och fick och sträcka på benen lite.

Men vad är det här? (Ama de casa sträcker upp handen, viftar vilt och säger: ”Jag vet, jag vet!”)

Man kunde gå ner i den.

Man kunde också låta bli att gå ner.

Men nu är frågan: Vad är det här? Vad användes den till? Som en liten ledtråd kan jag ju säga att den inte används idag.

Eftersom jag inte har så väldigt många läsare, så är jag glad ifall åtminstone nån försöker gissa.

Man vinner inget pris – bara äran. Och det, mina vänner, det är inte illa!

(Ama de casa har forfarande en arm i luften och gapar ”Jag vet!”. Ni ska bara veta hur svårt det är att skriva med en hand.)

Berg- och dalbana

I förra inlägget syntes det hur GPS-en visade en riktig härva.

Nu ska vi se hur det såg ut.

Hoppsan. Vart tar vägen vägen?

Puh, där är den igen. Fin väg, men smal! Hoppas vi inte får möte.

Nähäpp. Den önskan slog inte in, här kommer ett möte.

Ny önskan: Hoppas vi inte möter en husbil. Jag vet att det brukar åka husbilar här…

Puh. Igen. Inga husbilar i sikte.

Tittar man via google så ser det ut så här:

Jag håller med svärfar Lelle. Dom borde ha kunnat byggt rakare.

Fiskelycka

Vad har hänt här?

Jo, nyckeln till stugan slet sig och kastade sig handlöst till marken. Givetvis med en klockren direktträff mellan springorna på verandan. Det verkade inte vara första gången den lossnade – antalet hål i nyckelbrickan tydde på det.

Det var väl bara att ta något långt och peta ut den från sidan? Borde vara en enkel match.

Nähä. Kanske inte rätt metod. Det var igenmurat runt om. Gedigen stuga…

Lelle hittade en perfekt fiskepinne (inte att blanda ihop med fiskpinne).

Som alltid när man fiskar gäller det att ha tålamod. Det är därför Ama de casa höll i kameran istället för i pinnen.

Åhå – det verkar nappa!

Yeesss! Vi slipper sova i bilen!

Sånt här händer inte när man tältar. Tältet går ju inte att låsa.

Lyxcamping de luxe

Vi åkte upp till Sierra Espuña igen. Det var där vi övningscampade innan vi gav oss ut på långcamping.

Men titta här! En campingstuga! Det ligger nog snäppet under hotellcamping, men snäppet över lyxcamping standard (=tält).

Vi hade utsikt över poolen också. Ja, jag vet att det ser ut som en tennisbana, men om man tittar noga så ser man poolen bakom buskarna som ligger bakom tennisbanan. (Av den sista meningen får jag en liten déjà vu av ”Fem myror är fler än fyra elefanter”…)

Gott om utrymme och fläkten hade vi tagit med.

Det fanns fläktar åt alla. Ett privat badrum också! Kan det bli bättre?

Jovisst kan det bli bättre! Här ser Ama de casa glad ut. Månntro om ni kan gissa varför?

Tips: Något blått…

Det fanns mer än fiskar

Som här, till exempel:

Delfiner. Dom försöker desperat bli av med sina skötare, en lyckas dom nästan skjuta ut ur bild.

Eller den här pippin – som jag skulle kalla röd ibis, men vad vet jag. Det ser nästan ut som den ska gömma sig, som den där papegojan i Kalle Anka på julafton. Ta ett kliv och kamouflera sig i buskaget. Fast om den här ska lyckas måste åskådaren nog vara rödgrön färgblind.

Dom skötte sina djur väl.

Här får en sjölejonhanne sina tänder borstade.

Men han var mest uttråkad och gäspade stort.