Bil och bil… En Fiat 126

Så skrev jag i förra inlägget. Tänkte förklara det lite närmare.

Här illustrerar jag det med en bild som är tagen på Cuba ifjol.

Detta är Anders och en Fiat 126.

Lite fakta om den som jag hade:

– Enligt instruktionsboken skulle den göra 0 – 100 på 52 sekunder. Det som inte stod i instruktionsboken var att det var tvunget att vara medvind och nedförsbacke för att överhuvudtaget komma upp i den hastigheten. Lyckades man med det så skramlade det i hela bilen.

– I instruktionsboken stod det också ”Ska vi vara ärliga så sitter inte två vuxna personer helt bekvämt i baksätet vid långfärd”. Sanningen var snarare att ingen satt bekvämt någonstans i den bilen ens vid korta turer. Sätena var så tunna och obekväma att aeroflot framstår som rena lyxen. Litet om utrymme var det också. Anders kunde exempelvis inte växla utan att helljuset sattes igång.

– När man vred om startnyckeln hände absolut ingenting. Ja, tändningen kom ingång (om det fanns batteri kvar) men man var tvungen att dessutom dra i en spak mellan framsätena. Den var ansluten till en vajer in till startmotorn i bakluckan (hela ”motorn” fanns där bak). Det hördes ett ”njönjönjönjö” och hade man tur gick bilen igång. Flera gånger gick den där vajern av, då gällde det att parkera i nedförsbackar så det var lätt att putta igång den.

– Värmen reglerades med en spak i baksätet. Oftast fanns det ingen värme alls. På vintern åkte vi med filtar och man fick skrapa rutorna från is hela tiden eftersom det inte fanns nån fläkt.

– Den hade 23 hästkrafter och tanken rymde 21 liter.

– Det var en tvåcylindrig fyrtaktare. Fråga mig inte vad det innebär, jag tycker att det bara skulle gå att få två takter med två cylindrar. Anders har förklarat för mig hundra gånger, men då känner jag mig som Homer Simpson, ni vet då när aporna hamrar i hans skalle.

– Alla delar som har något namn i motorn gick sönder minst en gång. Det kan bero på att det var en Polsk Fiat. Ja, jag vet. Fiat är en italiensk bil. Jag fick veta det när jag skulle sälja bilen, syntes tydligen på chassinumret. Köparen prutade då från 7000 kr till 6500 kr och en klocka.

– Jag körde bilen några gånger mellan Norrköping och Skellefteå. Dum idé. Den gick alltid sönder någonstans efter vägen. En gång gick den sönder i Sundsvall. Det visade sig såsmåningom vara fel på en tändhatt så den bara gick på en cylinder. Det går nog inte framkalla fyrtakt med bara en cylinder (här kommer aporna och hamrar i mitt huvud igen). Intressant kuriosa om just den incidenten var att clownen Ruben och en polare till honom lagade bilden åt mig – utan att ta betalt.

– Det var så många nya ljud i bilen hela tiden att jag inte märkte att jag hade punktering när jag körde på en kullerstensgata. Jag lyssnade noga och undrade vad det kunde vara som gått sönder den här gången. Andra bilar pekade och tutade, så till sist upptäckte jag att det var punktering.

Detta är bara ett axplock, det finns hur mycket som helst att berätta om den bilen jag hade.

Oftast hatade jag bilen då.

Nu tycker jag att den nog var lite charmig – men jag skulle inte vilja ha en till!

6 tankar på “Bil och bil… En Fiat 126

  1. Misstänker att du är glad att den inte är kvar i din ägo. Tacka vet jag Toyota !!! Ps Var det den bilen som du frakta något djur i? Eller vad det någon annan? Ds

    Gilla

  2. Jag föredrar också Toyota, absolut!
    Det åkte nog ett och annat djur i denna, men du kanske tänker på när vi åkte fyra personer, full campingutrustning och två Ejdrar till Danmark i en Ford? Eller när min chef tyckte att jag skulle ta två bävrar i en säck (!) i bakluckan på min Golf i 25 mil?

    Gilla

  3. Fast jag vägrade ha bävrarna i – den för mig – nya bilen. Det fick bli djurparkens bil. Och i icke-egna bilar har jag även åkt med lodjur, älg och dovhjort. Kanske nåt mer också. Jo, Megasen såklart, hon var nog vildast av alla 😉

    Gilla

  4. Hmmm dom där jädra ejdrarna som åkte med från stockholm till Göteborg för att släppas ut i slottsskogensparken,kommer jag väl ihåg dom ligger som ett luktminne i hjärnbarken,om man är snäll kan man väl säga att det luktade fis hela vägen till göteborg.Hälsningar Ingemar & Erika

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s