Lutar verkligen tornet i Pisa?

Nej, inte så värst mycket tyckte jag.

Hur ska det gå för Pisa – utan ett lutande torn, dom kommer att mista alla sina turister!

Ama de casa rycker in.

Sådär! Nu börjar det likna nåt.

Måste kolla från lite håll.

Ojsan. Det blev kanske lite för mycket? Kan man bli stämd eller nåt för att ha puttat ikull tornet?

Bäst att agera!

Nu ser det bättre ut. Jag går och kollar igen lite längre bortifrån.

Ooops! Nu verkar det mesta luta…

Nej, vi har en färja att passa. Bäst att vi drar.

Efter regn kommer solsken

Och tur är väl det!

Alla grejorna torkade snällt igen. Vi var extra glada för det eftersom det här blev sista gången vi tog ner tältet på den här resan.

Sent på kvällen gick båten från Livorno. Perfekt, då hann vi med en tur till Pisa också.

Titta här:

Tältet är borta!

Undrar när det kommer att sättas upp igen? Det får framtiden utvisa.

Here we go again

Vi hade ju tänkt att bada lite efter lunchen. Ja, givetvis efter att ha väntat den obligatoriska timmen så man inte får kramp.

Men av någon underlig anledning ångrade vi oss.

Ovädret hade ju vänligheten att komma på dagtid denna gång, så vi drog lärdom av tidigare erfarenheter och började säkra vårt läger.

Den fina Rusta-presenningen gjorde vi en vall av. Så gott vi kunde.

Elen säkrades från vattenpölar.

Lite vallar byggde vi inomhus också.

Här använde vi en hammare och ett par flappaskor för att om möjligt övertyga vattnet om att rinna under ”innergolvet” istället för ovanpå.

Allt gick mycket bra. Tills…

Vad var det som lät mot tältduken?

Jag kikade ut. Såna där små vita korn har jag sett förr…

Hagel! Suck. Dom studsade in till oss. Oväder – Oss: 2 – 0.

Snygg frisyr hade jag också. Det ser nästan ut som jag blivit träffad av blixen, alternativt stoppat fingrarna i den vattensäkrade elen.

Det är kul att campa!