Åh, det var en sak jag glömde berätta

Då. När vi var nere i hälsporren. Låt oss backa bandet en bit.

Vi hade hittat en jättefin och lugn camping. Allt var frid och fröjd. Det är då man ska bli misstänksam.

1: Vi bodde precis bredvid en hage full med åsnor. Dom kan låta.

2:  Det fanns tuppar och höns också. Dom kan låta.

På kvällen:

3: Tyskar som diggar Fågeldansen. Dom kan låta.

4: Tyskar som sjunger snapsvisor. Dom kan låta.

5: Tyskar som kör karaoke. Dom kan låta.

6: Tyskar som sjunger allsång. Dom kan låta.

Åsnorna och tupparna förlorade med 2 – 4.

Varför kom jag att tänka på det just nu?

Apropå fågeldansen, kanske?

En blöt natt

Dom där molnen som såg så snälla ut i förra inlägget – det var dom inte!

Mitt i natten blåste det upp. Det stormade och åskade. Otroligt oväder. Nu var jag glad att vi inte hade valt den mysigare campingen som låg på en höjd. Blixtarna lös upp tältet så det kändes som att titta in i en svetslåga (ja, visst är det svårt att låta bli att göra det?). Det kändes tryggare att veta att vi inte var på den högsta punkten i närområdet.

På morgonen var det dags att gå ut och inspektera. Här kom regnjackorna från Domti (Spaniens svar på Rusta) väl till pass.

Observera på bilden hur vi under nattens mörker (och blixtrande ljus) har försökt att vattensäkra det mesta. Speciellt kylen är ju tråkigt att bli av med. Fast det spelade inte så stor roll – strömmen försvann som en blixt. Eller troligare – med en blixt.

En inspektionsrunda, som sagt. Stora grenar hade blåst ner.

Vissa tält låg platta.

Dock inte vårt. Nu skulle vi bara försöka få ner det utan att dra in alltför mycket lera i bilen.

Här tog vi ner innertältet. Att hålla det torrt gick inte alltför bra.

I den här lerhögen sov vi den natten. Mysigt.

Allt var nu ”packat”. Fnuttarna innebär att det inte var särskilt bra packat. Allt låg hopkorvat i bilen/packlinen i en enda stor tältsörja.

Sens moral: Det är kul att campa!

Orosmoln?

Vi åkte hem till campingen och tog ett dopp.

Behövde man oroa sig över molnen som tornade upp sig bakom bergen?

Nej. Jag trodde inte det. Dom såg snälla ut, bara lite grått på vissa ställen.

Ibland har man fel.

Och nu till väsentligheterna

Historiska fiaskon botas enklast med mat.

Här inne hade dom hur mycket goda saker som helst! Vi köpte en takeaway, eller som vi säger i Spanien, para llevar. Vad dom säger i Italien har jag ingen aning om.

Vi fick med oss maten i alla fall. Här sitter jag och mumsar på en pastasallad med mozzarella, tomat och basilika. Mmmm.

Anders har cannelloni med spenat och några små kroketter med ost. Urgott!

Allt avnjöts på en parkbänk med utsikt över hamnen i Porto Azzurro.

Kan man ha det bättre? Napoleon – släng dig i väggen!

En historisk dag

Ja, åtminstone hade vi tänkt ta igen lite av den historia vi missade när vi satt och slumrade på lektionerna för sisådär hundra år sen.

Här bodde Napoleon när han var på Elba.

Såg pampigt ut! Skulle bli spännande att gå runt och titta och lära oss mycket om Napleon. Nu när vi är mer mottagliga för historia än då för hundra år sen i skolan.

Tyvärr var den pampiga delen inte själva huset där Nappe bodde. Han bodde i annexet, kan man säga. Man kan skymta det lilla huset på första bilden med lite god vilja. Ovanpå den pampiga delen.

Tyvärr – igen – så var informationen i huset endast om själva möblerna. Det enda intressanta om Napoelon var att han var på Elba ett knappt år.

Jag får improvisera.

Här hade Napoleon party. Oftast bjöds det på Napoleoncognac och Napoleonbakelser.

Här sov Napoleon.

Fast det gjorde han inte. Just om detta rum kunde man läsa ”Rummet som felaktigt brukar kallas Napoleons sovrum”. Mycket informativt. Varför det var en felaktig benämning eller vart han då sov, det brydde man sig inte om att berätta.

Nej nu blev det för tråkigt! Vi drog iväg.

Vi åkte iväg med bilen och kände vinddraget i håret (öronen?).

Den falskaste Wallenbergaren, någonsin

Jag har ett recept på falsk Wallenbergare som vi brukar göra ibland. Det falska består i att man i avsaknad på kalvfärs tar blandfärs och piffar till den med kalvfond.

Nu skulle detta tillredas enligt campingstandard.

Det här blev resultatet:

Nötfärs istället för blandfärs. Kalvfond? Det hade vi ingen, fick bli buljongtärning och soja.

Potatismos? Nej, det kändes för jobbigt rent logistiskt på campingspisen. Fick bli sallad istället.

Dom små gröna ärtorna? Inte ett spår av såna någonstans.

Och här har vi pricken över i-et:

Lingonsylt. Har ni försökt hitta det i Italien? Vi gick bet. Det närmsta vi kom var körsbärsmarmelad. Med lite god fantasi kan man tycka att det ser lite ut som lingon, på bilden i alla fall.

Som sagt. Den falskaste Wallenbergaren jag någonsin ätit.

Men det var jättegott!

Hur man väljer rätt boplats

Voj, voj. Smala vägar på Elba. Tur vi inte hade husbil.

Ooops, ännu smalare vägar. Jag ska aldrig ha husbil.

Här står vi på en ledig campingspot.

Fördel: Fin utsikt. Nackdel: Lång backe ner till det hägrande vattnet.

Vi valde en annan camping.

Fördel: Ligger precis bredvid havet – och på samma nivå. Nackdel: Utsikten är väl inte den bästa, och mysighetsfaktorn en aaaning lägre.

Någon natt senare kom jag att prisa det val vi  hade gjort. Återkommer till det.

Här slog vi i alla fall upp vårt läger…

Sen var det skönt att – på platten – gå ner till havet och ta sig ett dopp.