Dom där molnen som såg så snälla ut i förra inlägget – det var dom inte!
Mitt i natten blåste det upp. Det stormade och åskade. Otroligt oväder. Nu var jag glad att vi inte hade valt den mysigare campingen som låg på en höjd. Blixtarna lös upp tältet så det kändes som att titta in i en svetslåga (ja, visst är det svårt att låta bli att göra det?). Det kändes tryggare att veta att vi inte var på den högsta punkten i närområdet.
På morgonen var det dags att gå ut och inspektera. Här kom regnjackorna från Domti (Spaniens svar på Rusta) väl till pass.
Observera på bilden hur vi under nattens mörker (och blixtrande ljus) har försökt att vattensäkra det mesta. Speciellt kylen är ju tråkigt att bli av med. Fast det spelade inte så stor roll – strömmen försvann som en blixt. Eller troligare – med en blixt.
En inspektionsrunda, som sagt. Stora grenar hade blåst ner.
Vissa tält låg platta.
Dock inte vårt. Nu skulle vi bara försöka få ner det utan att dra in alltför mycket lera i bilen.
Här tog vi ner innertältet. Att hålla det torrt gick inte alltför bra.
I den här lerhögen sov vi den natten. Mysigt.
Allt var nu ”packat”. Fnuttarna innebär att det inte var särskilt bra packat. Allt låg hopkorvat i bilen/packlinen i en enda stor tältsörja.
Sens moral: Det är kul att campa!
