Nu är jag sådär tuff igen!

Kolla bara!

Så nära stupet jag sitter. Modig Ama de casa. Vacker utsikt var det också (för den som vågade titta).

Fotografen ville sen att jag skulle peka ut torget.

Ama de casa ler ansträngt. Tittar åt nåt annat håll än neråt och pekar så gott hon kan.

Gick väl sådär – fast jag tycker att man kan se torget i alla fall. Får väl skylla på att jag är uppväxt med lärdomen ”Det är fult att peka”.

Vi kan ju inte bara bada och surfa

Hade vi varit i exempelvis L.A eller Biarriz hade vi ju kunnit vara effektiva och gjort båda sakerna samtidigt.

Nu, när vi befann oss i Italiens inland så tog vi en liten biltur istället.

Än så slank det hit…

…och än så slank det dit.

Dom där åkband nr 1 och nr 2 skulle inte ha varit så dumt.

Sen fick vi se ytterligare bevis på att vi måste packa noggrannare.

Minnesanteckning:

Hängmatta och snöstrumpor. Måste kompletteras på campinglistan.

Kontaktsvårigheter

Glad i hågen – gratis internet, kan det bli bättre? Här skulle bloggas!

Men det gick inte så himla bra, dålig mottagning…

Ama de casa flyttade runt. Så kallad Trial and Error. Mest Error. Det gula huset i bakgrunden är toaletten. Dit var jag tvungen att gå för att sända. Och då menar jag blogginlägg.

Liiite störande. Men bättre dålig kontakt än ingen kontakt alls. Tänk positivt för sjutton!

Sen var folk väldigt hjälpsamma också.

När dom på baren såg mig bära omkring på lilla resedatorn för att hitta bästa mottagning så hjälpte dom gladeligen till. Se här, den stora högtalaren blev ett perfekt bord på hjul som jag kunde gå runt med. Nu när jag har tittat på bilderna så ser det väldigt fånigt ut, men har man internetabstinens så har man.

Som tur var så var ju tekniska avdelningen med. Anders upptäckte att deras stora mast inte gav någon signal. Detta fixades blixersnabbt.

Sen kunde vi till och med surfa inne i tältet!

Men sen hände nåt igen…

Vart tog mottagningen vägen?

Äsch. Skojar bara, det var hur bra som helst.

En fin park

I den lilla, lilla byn Ponte Messa hittade vi den här fina parken.

Men vänta nu… Dom där solskydden där borta. Det är faktiskt ingen park, det är den mest välskötta camping jag har sett i hela mitt liv.

En skön pool hade dom också. Den gick utmärkt att plaska runt i.

Fast vissa vågade inte ens doppa fötterna. Badkruka!

Och sen – tada! – det bästa av allt.

Såna här skyltar borde finnas på alla campingar.

Här ville jag absolut stanna. Länge.