En liten tur till ruinerna i Delfi. Det låg väldigt naturskönt till, och det hade man ju hört talas om också.
Hmm. Varför kommer man ihåg just Delfi? Ja, det första jag kommer att tänka på är det anrika (och numera nedlagda) café Delfi i Sollentunas servicehus på Malmvägen. Ett riktigt klass-ställe. Vilken klass behöver jag ju inte ta upp här.
Men det var något mer med Delfi… Får jag tänka nu. Javisst! Oraklet i Delfi sålklart.
Kan det här vara Oraklet, månne? Ja, faktiskt. Nästan i alla fall. Läste på i Wikipedia (erkänner – sov nog lite på just den historielektionen). Oraklet var flera kvinnor, dock en i taget. Kvinnan svamlade, troligen påverkad av svavelångor (eller nåt annat?), sen tolkade prästerna hennes svar. Allt det där klarar jag lekande! Ett aber dock. Det var unga kvinnor…
Orakel eller ej – en sak kunde jag svara på direkt och utan tolk.
Den där vägen vägrar jag åka!
Varför skulle man det förresten? Den verkar ju inte leda nånstans direkt.
Ama 2009 