Taa-aaajm to say goodbaa-aj

Allting har en ände, men korven den har två. Ett gammalt djungelordspråk som vi faktiskt slår – för vår resa hade tre ändar.

Skeppare Björn, han har en till vecka kvar på sjön. Så han kommer att fortsätta att köra med en ny besättning, och fixa och trixa med sin båt. Lyllo han.

Vi, Anders och jag, hittade vår bil intakt i hamnen. Det var parkeringsförbud, men det hade inte varit någon P-Lisa eller P-Nisse där på tre år.

Inte den här gången heller. Lyllo oss.

Den övriga delen av besättningen fick transport till Atens flygplats, för vidare befordran till Sverige. Dom var såååå ledsna att skiljas från oss.

Mmmm. Eller hur?

Vi fortsätter vår resa. Nu är det dags att bygga eget boende igen. Tält.

Hänger ni med?

Och vi som tyckte att vi hade en stor båt…

Tillbaka i hemmahamnen, Lavrion.

Vi tyckte allt att Felicia var en stor och mycket rymlig båt. Men kolla här:

Nu blev hon allt lite pluttigare.

Den stora monsterbåten brevid heter lämpligt nog Corvus.

Badmolnet

Vi hade lagt till i en vik för att bada och äta lunch. Klarblå himmel, skönt i vattnet och god korv (kanske cous-cous varianten denna gång?).

Men. Då kom ett litet ynka moln. Detta moln lade sig ivägen för solen – det enda lilla moln som fanns på hela himmelen. I och för sig ganska skönt, det gav lite svalka.

Inte för att jag är förföljelsemanisk, men…

…kolla! Det följer efter oss. Jag tycker att den lilla molnsudden ser lite förvirrad, ensam och ledsen ut.

Det hann inte ifatt oss. Nu så här i efterhand tycker jag lite synd om det lilla molnet. Tappade bort sina polare, typ.

En trevlig stenhög, nr 3

Här ser vi fastlandet. På toppen av klippan skymtar man Poseidons Tempel.

En stenhög, som ligger uppåt i terrängen? Den måste man ju bara klättra upp till!

Eller nej. Det måste man ju faktiskt inte alls. Vi tog ett dopp från båten istället. Vad vi har blivit kloka!

Vem kan segla förutan vind?

Var tog vinden vägen? Vi ser den ingenstans.

Hur roar man sig då på en segelbåt som puttrar fram per motor?

Tja, man kan ju passa på att sola framsidan.

Eller baksidan. Det är mycket enklare när det inte kommer stänkvågor hela tiden.

Eller så kan man sitta på ljugarbänken på fördäck. ”Bänken” är inte så hög (här finns plats för produktutveckling) men det går utmärkt att sitta där och dra rövarhistorier i alla fall.

Tittar man noga så ser man en krusning, vinden  är nog på väg att skärpa sig.

Under tiden kan man roa sig med att titta på de lekfulla delfinerna.

Ser ni dom?

Det gjorde inte vi heller. Nåja. Vi satt ju inte i sjön i alla fall.

Eller?

Här krusar vi ingen!

Vi är tillbaks i hamnen på Kea. Ni vet, där det var fullbokat på alla restauranger.

Denna gång var det inte alls så mycket båtar. Det utgår nog inte seglingstävlingar härifrån riktigt varje dag.

Detta innebar att det var så gott som tomt på alla restauranger. Nu ville dom nog gärna ha oss som gäster…

… men nu ville inte vi, vi kan själva! 

Tittar man noga på tallrikarna så ser man inte en korvbit någonstans. Det är grekiskt tema, vinbladsdolmar och stekt saganakiost.

Men oroa er inte. Detta var förrätten. Varmrätten, där ingick det korv. Inte underligt att sjömän förr i tiden fick skörbjugg på grund av ensidig kost. Efter en vecka med korvmeny på längden och tvären ser jag mig föranlåten att göra ett modifierat citat ur filmen Forrest Gump, Bubbas kommentar:

– And that’s about all you can do with sausage.