Men, seglingen då?

Ja, det är klart att vi seglade! Varje dag rullades lakanen ut, både på den stora pinnen i mitten och vajern därframme, ni vet.

Och många snören fanns det att hålla reda på. Ama de casa blev lite upprörd eftersom besättningen bara spred ut snörena lite hur som helst. Lite ordning, tack.

Det rödvita snöret var min favorit. Kassören håller i det här, förmodligen för att det matchar hennes tröja.

Nu undrar man ju igen, vem är det som styr? Den här gången verkar dom ju inte ens styra åt samma håll…

Sen börjar det ju luta också.

Det här är det närmsta austronaut som Anders kommer. Visserligen är han inte tyngdlös, men kroppen har åtminstone en overklig vinkel. Alltid något.

Det värsta med att det lutar, det kan ni kanske gissa?

Javisst. Självklart. Det blir jobbigare att laga mat.

Men Ama de casa har hittat sin uppgift.

Jag tror inte att jag har hackat så mycket korv i hela mitt liv, i alla fall inte på så kort tid. Det gör inget – korv är gott.

En affärsidé är att öppna affärer ute bland öarna som har något annat i köttväg att erbjuda än just korv.

Kanske ser jag lite bister ut? Det beror på att alla har lämnat snörena (kanske heter det sladdar på en segelbåt?) som ett enda stort trassel ute på däck. 

2 tankar på “Men, seglingen då?

  1. Det börjar likna en av Lindeman. Den där som fiskar vid strömmen. Han hade bett frugan att variera maten lite och då börja hon att skära korven på längden, tvären och i fyrkanter…

    Gilla

  2. Det gjorde Anders, dvs skar korven lite annorlunda. Vi stod med gapande munnar och undrade hur det skulle gå…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s