Första seglingen

Vi kunde inte sjå oss, så vi gav oss av på stört.

Det blåste inte så mycket, men det var skönt att komma iväg. Vissa verkar plugga på hur man ska göra så här i elfte timman.

Mååånga snören fanns det att hålla reda på. Ama de casa såg som sin främsta uppgift att faktiskt hålla reda på dem, i betydelsen ”hålla ordning”. Vad dom skulle användas till var av sekundär betydelse.

Vi kom iväg ganska sent, vilket innebar att vi kom fram till vår första anhalt strax innan solnedgången. Ön heter Kea. Eller egentligen vad man vill, alla öar hade många namn. Praktiskt.

Nöjda med vår första etapp tog vi en fördrink på däck. Planen var att äta på restaurang i stan.

Eftersom vi låg på svaj så fick skeppare Björn ro in oss till land – i två omgångar då gummibåten är en anings mindre än seglingsbåten. Här kan man se ett exempel på dålig planering. Vi åkte lika många i båda turerna, men vi skickade de längsta benen i samma båt. Lite trångt blev det.

Men vad är det här? Ser inte restaurangen väldigt mycket ut som båten?

Till vår stora förvåning var varenda bord på varenda restaurang fullbokat!

Men det fanns ju resurser ombord. Vi brassade den första av femtioelva varianter på korv – korvsoppa. Inte mig emot.

Om ni tycker det ser lite avslaget ut beror det på att det kan vara lite jobbigt att äta middag klockan 11 på kvällen när planet till Aten gick klockan 6 på morgonen…