Dags för segling!

Packade ihop tältet med den sköna känslan att inte behöva bygga hus på en hel vecka. Körde ner till Lavrion.

Hittade Felicia, dvs båten som vi skulle mönstra på den här gången. Men skeppare Björn såg vi inte till. Tur att man har teknien till hjälp. Ett sms löste problemet.

Skeppre Björn dök upp ur båtens innandöme (skrov?) och nu kändes det som Greklands övärld inte låg långt bort.

Dock fattades en del av besättningen.

Nu är alla på plats! Det viktigaste först – äta lunch (såklart). Sen ska dom vita lakanen upp. Bara vi lyckas dra i rätt snören så kommer nog det här att gå bra.

När orken tar slut

Måste man vara så himla noggrann och petig jämt? Nej, det tycker jag inte alls.

Ama de casas kurs i snabbdiskning:

1: Häll i lite vatten i det smutsiga glaset.

2: Häll ut vattnet med ett raskt knyck:

Häpp! Klart!

Lägg märke till att det är blixtbilder. Resultatet av den här diskmetoden gör sig bäst i mörker.

En trevlig stenhög, nr 2

När man väl kommit upp så är det fint uppe på Akropolisklippan.

I och för sig är det något som stör bilden här, och då menar jag inte byggställningarna.

Det bästa är nog ändå utsikten.

Aten breder ut sig åt alla håll och kanter. Det är säkert därför man alltid ska upp på höjder. Utsikten är som regel finast där.

Apropå Aten, förresten. Där finns en svensk ambassad, med korrekt adress och allt. Rösta i Eu-valet det fick man göra från utlandet till den 28:e juni. Vi var i Aten den 29:e juni.

För första gången har jag inte röstat. Men ingen kan komma och säga att jag inte har försökt i alla fall!

Det man inte får missa i Aten

Akropolis så klart! Frågan är bara varför allt som man vill se ska ligga så högt upp?

Men det finns lösningar på allt.

Tåg. En sån där variant av tåg som Anders bara ääälskar!

Kan man få med honom på ett sånt, när det är rysligt varmt och väldigt mycket uppför?

Jodå. Det går. Men han vill inte gärna vara med på bild vid dessa tillfällen.

Jag lovar, det är hans ben som syns överst i bild.

Tror ni mig inte?

Beviset! Han ser till och med ganska glad ut under rådande omständigheter.

Det beror nog på att tåget bara gick halvvägs upp…

Aten nästa!

Utanför Aten, i hamnstaden Rafina, hade vi för första gången någonsin bokat in oss i förväg på en camping för två nätter.

Det tog lååång tid innan vi fick svar, och om det var ok eller ej visste vi inte säkert. Svaret kom med grekiska bokstäver…

Väl där så fanns det plats. Att vi hade bokat viftade dom bara undan lite, välj själva var ni vill slå er ned.

Det var inte så stora campingytor. Fördelen är att man inte behöver slå ner så många pinnar. Det går utmärkt att knyta fast tältet i omgivningarna.

Varför hade vi då gjort oss omaket att boka en camping? Jo vi ville gärna se Aten, där har vi inte varit förut.

Bussen blir perfekt! Det är skönt att slippa trassla med bilen i storstäder.

Väl framme så fick jag konkurrens igen. Anders plockade fram tant Tomtom och började kolla efter vägen till ”det man inte får missa i Aten”. Jag som är en alldeles utmärkt kartläsare!

Tyvärr hade jag ingen karta. Men ändå!

Till tantens fördel kan man ju säga att hon har ett stort tålamod. När hon är inställd i promenadläge så är det dessutom mycket enklare att följa hennes råd. Exempelvis: Vänd när det är möjligt.

Jag trodde i vanlig ordning inte helt och fullt på tant Tomtom. Det var inte förrän jag såg:

Långt i bakgrunden. Det verkar vara ”det man inte får missa i Aten”.

Land i sikte!

Ja, då siktar vi land.

Förhoppningsvis Grekland.

Nu ökar svårigheterna. Språket har varit lite knepigt hittills. Nu tillkommer deras konstiga krumelurbokstäver…

Men den här var ändå enkel – man känner väl igen ett Carrefour när man ser det!