Mot Grekland

Jahaja, första etappen i Italien är klar och vi ska mönstra på båten till Grekland.

Som vanligt är det trängsel och stök. Undrar om vi kommer att rymmas på båten, och vädret vi ser föröver – kan det vara det väder vi ska ha i två veckors tid? Jag trodde Grekland var solsäkert.

Vår hytt. Ser lite Japaninspirerad ut, tycker jag. Sängarna var hårda – tacka vet jag våra nya campingmadrasser.

Ser ni kylen som är blå (tänk Bengt Feldtreich i juletider).

Kylen, den gick inte på 110 Volt minsann. Panik! All mat!

Problemlösaren Anders har med sig sladdar för alla eventualiteter.

Kolla kopplingarna! Jag är stolt över min man. Han fick kylen på rätt köl.

Laddning av mobiltelefoner – inget problem om man har dom rätta kontakterna.

Man hittar inte alltid det man söker

Trots idoga försök, ibland lyckas det inte…

Anders ville gärna ha Canons nya kamera som ser ut som en guppy (jag undrar fortfarande hur det är möjligt?) Men icke. Här fanns den inte heller.

Och EU-valet. Om ni minns så försökte vi rösta i Torrevieja (för tidigt datum), i Anacapri (fel dag, inte öppet) och nu hade vi chansen i  Bari. Rätt tid, rätt dag, men…

Vi hittade inte adressen – trots Tomtom. Den vi hade med oss gick till en resebyrå.

Ibland vill det liksom inte lyckas.

Slit och släp

En camping strax norr om Bari. Vår första etapp, den i södra Italien håller på att ta slut, snart går färjan till Grekland från Bari.

Här har vi byggt upp vårt läger igen. Ett evigt byggande och rivande, fast vi börjar få upp snitsen nu.

En fördel med att campa är att man träffar väldigt mycket folk av olika nationaliteter. Dom flesta är mycket vänliga.

Vi förvirrar dom flesta med att prata fel och ha fel utseende för att köra en spanskregistrerad bil. Det är roligt att förvirra folk ibland.

Här sitter jag med en present som vi fick av ett par Italienska grannar. Rödlök som man ska ha i sallad, absolut inte i varm mat. När dom hade åkt lättstekte vi löken och hade ner den i pastasåsen. Jättegott!

Dom bjöd också på Sicilianskt finvin när som såg att vi drack fulvin ur tetra. Sen hade vi en intressant konversation på italienska/spanska/franska/engelska. Fast mest charder såklart.

Men. Livet som Ama de tienda är inte alltid en dans på rosor.

Det är tvätt på gång. Jag saknar min tvättmaskin här, det fanns inte ens rinnande varmvatten, så det fick vi koka själva.

Jag saknar min diskmaskin också, mest varenda dag. Javisst ja, jag har ju ingen diskmaskin hemma heller när jag tänker efter.

Anders får också slita en del.

Här vaktar han tvätten och kollar så att den torkar som den ska.

Campinglivet går sin gilla gång

Vi kom till Brindisi och kollade runt på stan.

Det var värsta rusningen, folk överallt!

På kvällarna roade vi oss med lite kortspel. I alla fall tills detta hände:

Sen ville inte Ama de casa spela mer på ett tag. Straight flush? Det händer bara inte.

Men det gäller att hålla huvudet kallt.

Som här, med campingvarianten av bryggdusch.

Eller så kan man utnyttja medelhavet. Observera att badtermometern är med. man måste ju veta hur coolt man har det.