Ta livet med en klackspark

Vi åkte ner mot klacken på Italien. Det såg ut att finnas en hel del campingplatser. Dom fanns, men dom flesta hade inte öppnat för säsongen. Vi hittade en. Den hade inte heller öppnat, men det struntade vi i.

Vi bodde i en ändan, och ett tyskt par fanns i den andra. Attans stor tomt fick vi i alla fall.

Ama de casa skulle göra slutprovet i att sätta ihop spisen alldeles själv. Gick strålande sånär som på en liten detalj. Den framgår av bilden. Finn ett stort fel.

Mysigt va? Elen är den egna medtagna, Resten av campingen var becksvart, Men man måste ju diska, hur gör man då?

Problemlösarna slår till igen!

Pannlampa från  Clas O. En ama de casa är alltid finurlig. (det kan verka ljust på bilden, men det är blixten som luras)

Dagen efter. Det rycker i städnerven.

Amalfi och andra ställen

Amalfikusten är otroligt vacker, men lite läskig också. Återigen, tur att vi inte har husbil.

Hoppas att det inte är en stor buss  runt  kröken…

I trettiogradig värme känns det onödigt att dom varnar för snö. Men man vet aldrig… Vi skulle ha tagit med snöstrumporna till bilen!

Sen visste vi inte vart vii skulle åka. Bäst att kolla på den smidiga kartan.

Visst. Så är det. Camparna bor redan på hotell. Sapri hette orten, om jag inte minns fel.

Det var på Capri vi mötte motlut

Bland dom gröna träden (som om träden brukar vara annat än gröna?) låg vår camping. Väldigt bra läge med gångavstånd in till Sorrento.

Kanske ser det lite krokigt ut? Kan bero på sjögången, vi är på väg till Capri.

Nu är vi framme. På den här stranden sov jag och min kära kusin Nikki en natt 1979. Vi tyckte det var för dyrt med hotell. Det var dock lite synd att vi inte hade campingutrustning – stenstränder är inte särskilt bekväma.

Det finns många bekväma sätt att ta sig upp till själva staden Capri. Bland annat tåg, buss, taxi… Men, nu är Anders med. Hur tar vi oss upp? Självklart med apostlahästarna. Det var i alla fall inte trångt på uppfarten, alla andra tog tåget.

Fin utsikt var det när man hade flämtat klart.

Sen kunde man gå ner på andra sidan, till lilla hamnen. Jag nöjde mig med att titta.

En välbehövlig – och dyr – lunch blev belöningen.

Just ja. Det finns ett svenskt konsulat på Capri, i staden Anacapri. Tyvärr var det söndag och stängt. Kanske kan vi rösta till EU-valet någon annanstans…

Att bila i Italien

Det kan vara nog så trångt ibland. Tuuur att vi inte har husbil!

Inte ens fortmoppen kommer förbi, men det är bara för att det är en harig chaufför – normalt tvekar dom inte i detta läget.

Vi var tvugna att svänga av den stora gatan för att vi letade efter ett speciellt ställe.

Italienarna är ett vänligt folk. Här kan man se att dom önskar oss lycka till i vårt letande i de smala gränderna.

Vad letade vi då efter?

Mat, såklart. Här har vi hittat det vi sökte.

Vad är då lösningen på problemet med smala gator och trånga gränder? Jo en mindre bil!

Den här, kanske?

När man får oväntat besök…

Den här rackaren såg vi uppe vid Pompei. Det var väl ok att den var där.

På kvällen, däremot, var hans brorsa på väg in i vårt tält. Om det verkligen var syskon är jag osäker på, men de var väldigt lika.

Liiite läskigt, men vi hade en lösning även på det problemet.

Benen i högläge.

Sen gäller det att glömma att vi såg att dom kunde klättra…