En trevlig stenhög, nr 1

I bakgrunden ser man skurken, Dom som bodde i Pompei never saw it coming.

Jag såg en massa rök, svagt grönfärgad. Troligen inbillad eller möjligen en soptipp?

Jag försökte ringa och fråga, men tanten i luren pratade bara en massa om vad om hänt för läääänge sen.

Vi hittade ett fint renoveringsobjekt – något för den händige.

Vilodag

Oraklet får vänta tills imorgon, idag blir det vilodag.

Lite orolig blir jag. Ifjol när vi skulle ha en vilodag i Belize blev det fem timmars paddling i kanot och bara ett litet, ynkans kex till lunch.

Jag får vara mer på alerten idag så det inte blir en alltför aktiv vilodag,

Man kan som sagt inte förutse allt.

Vi kom till kusten vid Sorrento. Väldigt vackert.

Och väldigt många trappor för att komma ner till vattnet…

Vad var det då man inte kunde förutse, trots packlistor, provcamping och minutiösa förberedelser?

Jo, vanliga elkontakter dög inte i Italien, man var tvungen att ha såna där stora blåa blaff-kontakter (finns säkert ett mer vetenskaligt namn…)

Med fasa såg jag hur maten skulle bli skämd, lamporna skulle vara släckta och mobilen laddas ur.

Men man måste vara lite rådig:

Tada! En adapter har inhandlats. Blå blutt i elskåpet och vips har man ett alldeles vanligt eluttag som passar till 25-meters skarvdosan. Livet återvänder!

Vår gamla trotjänare till termos bytte vi ut just innan avfärd. Till en Clas Ohlsson-variant som vi tyckte skulle vara bättre. Den höll inte värmen. Sens moral:

Ändra aldrig en vinnare.

En ny shoppingtur löste även det problemet. En liten söt termos som faktiskt har hållit värmen.

Nu kan vi slappna av, ordningen är återställd.

Anders lagar mat…

…och ama de casa låter sig väl smaka.