Imorgon (eller möjligen på måndag) ska jag besöka Oraklet i Delfi. Då kan jag ju passa på att fråga varför internet krånglar när jag äntligen har fått kontakt.
Risken är väl bara att jag får samma typ av svar som jag skulle ha fått på gamla anrika Café Delfi i Sollentuna…
Är det någon som undrar nåt? Jag kan vidarebefordra frågor, men lovar inte att det blir några svar.
Visst är vi i Italien!
Eller snarare: Visst var vi i Italien! Det här är ju som bekant en efterkonstruktion.
Vesuvius är en rättså mäktig vy.
Så sant som det står i rubriken så kan man inte förutse allt. Just nu får jag inte in bilder i sin helhet, håller på att bli tokig.
Bättre lycka imorgon – då kanske ni får veta vad man egentligen inte kunde förutse.
En ama de casa är packad och glad.
Vart var vi på väg nu igen?
Ja, just det. Första etappen gick till Barcelona. Mot färjan som ska ta oss till Italien.
Kapten Anders är väl förberedd. Båt innebär ett visst ansvar. På med kaptensmössan!
Det gick bra en lång stund. Sen blev vi lite förskräckta när vi fick ett sms från Tele2 som hälsade oss välkomna till Island… Raskt åkte kaptensmössan av, blev liksom lite för stort ansvar. Lite senare kom ett annat sms som välkomnade oss till Frankrike. Det kändes i alla fall lite bättre.
Nu är vi i Italien. Hur kan vi då vara så säkra på det?
Jo, ingenstans får man en sån pasta som just i Italien.
Den campande ama de casan har nu mönstrat av segelbåten efter en helt underbar seglingsvecka.
Vet inte riktigt hur det gick till, men nu sitter vi på ett hotellrum i Itea utanför Delfi med obegränsad tillgång till internet!
Jag vet inte i vilken ände jag ska börja att berätta om resan, som en överslagshandling lämnar jag dator och går och badar.
Ja. Jag vet. Man campar inte på hotell.
