Två rum och kök

Tidigare har ni ju gått husvisningen i vårt tvårumstält. Men det är mer än så, vi har ju kök också.

Fast det är utomhus. Fungerar utmärkt – så länge det är uppehåll i alla fall.

Här tillagas divers kulinariska höjdare, som i detta fall hamburgare. Anders han lagar…

och Ama de tienda hon äter med god aptit.

Sen kan man ju undra – har jag inga andra kläder än den röda tröjan och de beiga shortsen? (Dom syns visserligen inte på den här bilden, men jag lovar – det är samma byxor som de senaste femtioelva inläggen).

En gåta

Vet ni varför det är så svårt att orientera i lövskog?

Jo, man ser inte ett barr, och det finns inte en kotte att fråga.

Trots att det fanns gott om både barr och kottar där vi gick så kom vi lite vilse i alla fall. Dum karta – ritad av en Engelsman, förmodligen på puben.

Kommer kanske mer om det senare.

PS: Jag tyckte att dom här kottarna var en aning mysko. Dom växte liksom direkt på grenarna – så brukar dom väl inte göra? Jag hittade flera kottar att fråga, men fick inget svar.

Genrepet startar

Först ska vi ju komma fram till en lämplig campingplats. Jag gruvade mig en del för tarmvredet i GPS-en. Men vi åkte inte värsta vägen denna gång.

Det ser mer ut som ett litet magknip, möjligen.

Hur var det nu igen? Hur fick man ihop tältets olika delar till en bostad?

Ama de casa bara jobbar och sliter, medan Anders fotar och ger direktiv. (Jag utgår från att alla inser ironin i föregående mening)

Nu är skalet på plats.

Men det ser lite tomt och innehållslöst ut. Låt oss fylla det med lite saker.

Kolla! Sovrummet är bäddat och klart!

Möbler till vardagsrummet är också på plats.

Ama de casa har plötsligt förvandlats till Ama de Tienda. Låt oss leva livet – campinglivet!

I’m back!

Det var ju lite knalt med tillgången till internet uppe i bergen, och dessutom hade vi ju fullt upp med vår generalrepetition (och lite annat med, kommer kanske med om det senare).

Så här såg det i alla fall ut när vi åkte hemifrån:

Observera avståndet mellan packlinen och taket. Inte så jättestort… När vi flyttade ner så kom vi med bilen fullpackad med all möjlig bråte. (Jag säger att det mest var datorer medan Anders påstår att det var mina tavlor och symaskinen som tog mest plats).

Vi hade alltså kört utan incidenter från Sverige hit till Torrevieja. Glada i hågen körde vi ner i garaget utan en tanke på hur hög bilen var med packlinen på. Rena turen att vi inte blev av med lasten och biltaket. Det hade just varit ett snöpligt slut på den resan.

Nej, nu ska jag gå ut på terrassen och vila i solen – det tar på krafterna att campa!

Det är dags att ge sig av…

Enligt tant Tomtom ska det ta en timme och trekvart att komma till campingen. Men då undrar jag verkligen om hon har sett hur krokiga och smala vägarna är där uppe? Sen tror jag inte heller att hon har räknat med fru piplisa som sitter med i bilen…

Vi borde överleva de första timmarna där uppe.

Åtminstone kommer vi inte att svälta ihjäl. Inte törsta ihjäl heller, för den delen.

Vi får väl se om det går att ansluta sig till nätet i El Berro.

Plocklista

Ja, då var väl det mesta med då.

Töntigt? Jaaa. Men väldigt praktiskt att ha plocklistor för olika typer av resor. Den får följa med på färden, kompletteringar kanske behöver göras.

En sak oroar mig. Den givna checkpunkten Diskbalja har nu fått ett handskrivet ”/Diskställ” brevid sig. Huvva!

Jo, men det kanske går ändå?

Nu har vi börjat packa kylen. Imorgon blir det mer matliknade saker.

Sen har vi börjat tömma kyl och frys. Inte just för denna resa, men när vi blir borta sex veckor så tänkte vi stänga ner allt, inklusive kyl och frys.

Detta ger upphov till en del intressanta middagar. Som ikväll till exempel:

Julskinka. Nygrilljerad!

Mmmm. Jag vill ha rullsylta också, men hur vi än letade så fanns det ingen sån i frysen.

Vi behövde å andra sidan inte leta så länge, ett litet frysfack är allt som finns.

(Undrar om jag kanske ska smuggla med min bruna diskbalja? Det känns som att en camping inte är helt komplett utan den…)

Det kommer aldrig att gå!

Nu börjar vi vara ganska klara med packningen.

Nu är det bara lite smågrejer och kylen kvar. Kylen får bo i baksätet, dels är det inte nåt utrymme kvar för den i bakluckan, och dessutom är det ju bekvämt om man blir sugen på vägen.

Men jag har en stor ångest. Den observante läsaren kunde se ett vitt diskställ i förra inlägget. Det är ett nytt inslag i packningen. I alla år har min bruna diskbalja från 1978 fyllt funktionen som diskhjälp. Nu ska den inte ens med!

Det kommer aldrig att gå!!!

Tur att det bara är en övningscamping. I några dar kanske det går. Självklart har jag inte slängt min bruna trotjänare.

Packning pågår

Jag är en lyxcampare, så modellen med lätt packning, vandring och naturcamping är inget för mig. Nej, det ska finnas riktiga toaletter och duschar, och att äta på marken är otänkbart. Bord och stolar, det bara måste jag ha. Och en hel del övrigt också.

Så en packline kommer väl till pass. Här håller Anders på och fixar fast den på biltaket.

Ama de casa hjälper också till. Kolla stapeln med resväskor – månntro att jag är en lite annorlunda väskfetischist? Handväska, det har jag en, resväskor det är en helt annan sak!

Plötsligt tittar den hårt arbetande ama de casan på stegmätaren och upptäcker att det fattas några hundra steg till 10 000. Voj, voj!

Anders får klara sig själv ett tag medan jag ordnar till den detaljen utanför vårt garage. Tur att jag såg det!

Så. Nu får vi se hur mycket man kan klämma in. Lyxcamping tar stor plats.

Dagens promenad

Vi gick till Plaza de Europa, för där skulle det hända nåt. Men det gjorde det inte, i alla fall inte vid den tidpunken vi var där.

Så vi gick ut på piren istället.

På hemvägen konstaterade vi att badsäsongen börjar komma igång ordentligt.

Så här såg det ut på Playa del Cura, vår närmsta strand. Ser riktigt skönt ut.

Men sånt hinner vi inte med, det är mycket nu!