Fiesta eller siesta?

Mycket folk ute på piren idag. Dom verkar lite högerinriktade, i alla fall står dom mest och tittar åt det hållet.

Vad är det här? En mobil tjurfäktningsarena?

Det kanske det är, men lyckligtvis hade dom bara uppvisning av de grandiosa, andaluciska hästarna och deras stolta ryttare. Mäktigt!

Så här var jag aldrig klädd på den tiden jag red. Tjusiga damer i vackra färger. Bilarna och bajamajorna kanske stör skönheten i bilden något…

Folkfest, det är inget överdrivet ord i det här sammanhanget. Det är folk, mat, dryck, hästar, musik, flamenco… Vad är det som pågår?

Jo – detta:

Jag tror att jag väljer fiesta före siesta.

Lysande idéer

En helt ny värld öppnar sig när vi lyxar till med el på campingen. Kylskåpet (vad annars) är ju huvudattraktionen, men det ger fler möjligheter.

En gammal, hederlig skrivbordslampa ger både ljus i vardagsrummet…

… och i sovrummet. Allt som behövs är att vrida på den ledade armen. Av någon konstig anledning verkar jag behöva mer ljus för att exempelvis läsa nuförtiden. Detta blir perfekt!

Som om hela tältet brann… (Ännu en liten tillfixad schlagerstrof – jag får mycket inspiration därifrån, så all tid framför tv-n i alla dessa år är inte helt bortkastad)

Vad händer då med vår gamla lampa som har ställt upp så troget tidigare?

Jo, med en fiffig och nymonterad krok i bakluckan så hänger den där och ger oss ljus i mörkret. Bilens egen belysning stänger vi av – det är ju kul om batteriet inte är slut när man behöver bilen till annat än förråd.

And the winner is….

Här spelas det biljard, minsann. Spelet var på största allvar, och intsatsen ganska hög. Vinnaren fick lov att bjuda på middag nästföljande dag.

Vi spelade ett spel som jag aldrig hade spelat förr. Man stötte bollen var fjärde gång. En miss gav en plutt i protokollet. Minst antal pluttar gav alltså vinst.

Ta da! Anders tog hem första omgången, men sen vann Ama de casa de tre följande. Gud vad skicklig jag är! Eller så var det jag som fattade lite dåligt vad vinnaren fick för pris.

Sen spelade Anders en match mot barägaren Alan.

Anders vann. Då såg vi det som säkrast att gå hem… Nejdå, Alan är en mycket vänlig person, men det var dags att krypa till kojs.

Mitt ögonmått…

… är inte det bästa, kan man säga. Vi skulle parkera bilen under tak på Carrefour. Jag kom på att vi ju har packlinen på – det kommer aldrig att gå!

Jag gick ut och kollade, och nej, NEJ! Den kommer att ta i!

När bilen var säkert parkerad under tak så återstod väl minst en halvmeter innan det var någon fara. Ögonmått? Icke Godkänt.

Fast, jag vet en som trodde att nya bron vid höga kusten var 300 meter hög. När jag tänker på det så känns det bättre.

Före, under och efter…

Före:

Lägg märke till killen i bakgrunden, det är frisören… Hur ska det här gå?

Under:

Ama de casa har hittat ett bra ställe att vänta på medan den sorgsne frisören klipper till.

Efter:

Semesterfrisyren är fixad! Här behövs inte mycket schampo, low budget är grejen.

Efter, efter:

Efter efter kommer efterrätt. Mmmm. Profitörer kallar jag dessa goda mojänger. Heter nåt liknande på menyn men det är som förgjort att komma ihåg. Glass till, självklart! (Fast egentligen står det grädde på menyn. Hur var det nu, kunde jag krångla till det, eller?)

Vilse i pannkakan

Dags att utforska omgivningarna i bergen. Härligt väder för en promenad.

Vi låste tältet (vilket innebär att vi drog ned dragkedjorna) och gav oss av. Det är faktiskt typ 1000 steg från tältet och hit. Jo, det är sant. Vi är utanför campingen när bilden tas – lite ”över ån efter vatten”-känsla.

Kartläsaren. Jag är jätteduktig på att läsa kartor. Tyvärr är den här kartans upphovsman en (full?) engelsman. Skalan på kartan var varierande, så att säga. När vi hade gått ca 5 minuter hade vi avverkat halva kartan. Hela rutten skulle ta ca en timme…

Vips var vi vilse. Slut stig.

Här är det brantare än det framgår av bilden. Smidigt fick jag stopp på kroppen med hjälp av träden. Det är kanske därför dom lutar? Det var i alla fall en evig tur att det fanns många träd…

Här verkar jag glad. Undrar varför?

Jomenvisst! Där är ju en stig. Den ledde till och med hem.

Det var i alla fall en skön promenad med otroligt fin natur – även om vi inte gick precis den väg som vi tänkt.

Medborgerliga rättigheter

Så, då skulle vi ut på stan och det är fredag. Trassligt att komma fram med alla människor på marknaden, men vi är listiga.

Vi smiter ut via garaget! Eftersom det ligger preciiis utanför marknadsområdet så slipper vi stånga oss fram.

Vårt ärende idag är att fullfölja våra medborgerliga rättigheter/skyldigheter och rösta i EU-valet. Sagt och gjort, vi går ner till Svenska konsulatet.

Här är jag glad och nöjd. Valsedeln i högsta hugg och taggad inför att utföra min plikt och rättighet.

Men icke. Rösta på vårt konsulat får man bara göra 14 – 28 juni, och vi åker den 12:e. Snopet.

Visstja! Man kunde ju posta sin röst också. Då ska man bara se till att få två vittnen att skriva under på att det är vi, med personnummer, adress mm. Perfekt! Vi ska till Gerd och Folke och äta imorgon – där har vi ju bra vittnen.

Det är bara det att papperen som ska användas för detta redan har åkt i pappersförstöraren. Det skulle ju gå att rösta i Torrevieja, ju!

Nu blir det att googla på Svenska konsulat på Italiens södra västkust.

Absolut obsolit

Anders brukar klaga på att jag använder krångliga, föråldrade och egna påhittade ord.

Idag satt vi och läste försäkringsvillkoren för bolaget Maphres reseförsäkring.

Döm om min förvåning när Anders säger att försäkringen verkade obsolit. Obsolit? Det ordet hade jag aldrig hört talas om! Föråldrad, förklarade Anders. Efter stor misstänksamhet och en del googlande får jag ge honom rätt, och tacka för ett nytt ord i förrådet.

Jag skriver genast om första meningen:

Anders brukar klaga på att jag använder krångliga, obsolita och egna påhittade ord.