Här klappar jag en okänd varg.

Och här poserar jag framför en rotvälta, just innan stupet.

HA! Prova det ni där ute!
Fast jag är fortfarande orolig över hur vår bil med packline ska klara alla motorvägsbroar…
Här klappar jag en okänd varg.
Och här poserar jag framför en rotvälta, just innan stupet.
HA! Prova det ni där ute!
Fast jag är fortfarande orolig över hur vår bil med packline ska klara alla motorvägsbroar…
Här spelas det biljard, minsann. Spelet var på största allvar, och intsatsen ganska hög. Vinnaren fick lov att bjuda på middag nästföljande dag.
Vi spelade ett spel som jag aldrig hade spelat förr. Man stötte bollen var fjärde gång. En miss gav en plutt i protokollet. Minst antal pluttar gav alltså vinst.
Ta da! Anders tog hem första omgången, men sen vann Ama de casa de tre följande. Gud vad skicklig jag är! Eller så var det jag som fattade lite dåligt vad vinnaren fick för pris.
Sen spelade Anders en match mot barägaren Alan.
Anders vann. Då såg vi det som säkrast att gå hem… Nejdå, Alan är en mycket vänlig person, men det var dags att krypa till kojs.
… är inte det bästa, kan man säga. Vi skulle parkera bilen under tak på Carrefour. Jag kom på att vi ju har packlinen på – det kommer aldrig att gå!
Jag gick ut och kollade, och nej, NEJ! Den kommer att ta i!
När bilen var säkert parkerad under tak så återstod väl minst en halvmeter innan det var någon fara. Ögonmått? Icke Godkänt.
Fast, jag vet en som trodde att nya bron vid höga kusten var 300 meter hög. När jag tänker på det så känns det bättre.