Två rum och kök

Tidigare har ni ju gått husvisningen i vårt tvårumstält. Men det är mer än så, vi har ju kök också.

Fast det är utomhus. Fungerar utmärkt – så länge det är uppehåll i alla fall.

Här tillagas divers kulinariska höjdare, som i detta fall hamburgare. Anders han lagar…

och Ama de tienda hon äter med god aptit.

Sen kan man ju undra – har jag inga andra kläder än den röda tröjan och de beiga shortsen? (Dom syns visserligen inte på den här bilden, men jag lovar – det är samma byxor som de senaste femtioelva inläggen).

En gåta

Vet ni varför det är så svårt att orientera i lövskog?

Jo, man ser inte ett barr, och det finns inte en kotte att fråga.

Trots att det fanns gott om både barr och kottar där vi gick så kom vi lite vilse i alla fall. Dum karta – ritad av en Engelsman, förmodligen på puben.

Kommer kanske mer om det senare.

PS: Jag tyckte att dom här kottarna var en aning mysko. Dom växte liksom direkt på grenarna – så brukar dom väl inte göra? Jag hittade flera kottar att fråga, men fick inget svar.

Genrepet startar

Först ska vi ju komma fram till en lämplig campingplats. Jag gruvade mig en del för tarmvredet i GPS-en. Men vi åkte inte värsta vägen denna gång.

Det ser mer ut som ett litet magknip, möjligen.

Hur var det nu igen? Hur fick man ihop tältets olika delar till en bostad?

Ama de casa bara jobbar och sliter, medan Anders fotar och ger direktiv. (Jag utgår från att alla inser ironin i föregående mening)

Nu är skalet på plats.

Men det ser lite tomt och innehållslöst ut. Låt oss fylla det med lite saker.

Kolla! Sovrummet är bäddat och klart!

Möbler till vardagsrummet är också på plats.

Ama de casa har plötsligt förvandlats till Ama de Tienda. Låt oss leva livet – campinglivet!

I’m back!

Det var ju lite knalt med tillgången till internet uppe i bergen, och dessutom hade vi ju fullt upp med vår generalrepetition (och lite annat med, kommer kanske med om det senare).

Så här såg det i alla fall ut när vi åkte hemifrån:

Observera avståndet mellan packlinen och taket. Inte så jättestort… När vi flyttade ner så kom vi med bilen fullpackad med all möjlig bråte. (Jag säger att det mest var datorer medan Anders påstår att det var mina tavlor och symaskinen som tog mest plats).

Vi hade alltså kört utan incidenter från Sverige hit till Torrevieja. Glada i hågen körde vi ner i garaget utan en tanke på hur hög bilen var med packlinen på. Rena turen att vi inte blev av med lasten och biltaket. Det hade just varit ett snöpligt slut på den resan.

Nej, nu ska jag gå ut på terrassen och vila i solen – det tar på krafterna att campa!