Tryckfelsnisse, igen…

I inlägget om Spaniens valborgsfirande blev datumet fel. Jag har ingen riktig koll på det här med datum, så jag gick in och kollade på Mas Amigos hemsida. Där har dom en röd dag den 25/6 och det står att det är San Juan.

Från säker källa har jag nu fått veta att det är den 24/6 som är den röda dagen – San Juan. Därför är eldandet den 23/6 på kvällen.

Bara så ni vet och inte missar något om ni råkar vara i Spanien då.

Matvrak!

Trots att vi åt så mycket till lunch så lyckades jag klämma i mig drygt fyra (!) pizzor till middag.

Tur att dom inte var så stora.

Det till vänster är knaperstekt serranoskinka. Urgott! Såna fick jag också i mig ett flertal av. Och ja. Det är ett par brie-ostar som ligger ovanför skinkan. Även om dom inte är så stora heller så vet dom precis vart dom ska sätta sig.

Imorgon måste jag nog knata med på morgonpromenaden…

Valborgsfirandet i Spanien

Det sker inte imorgon. Eldarna tänder man istället på stränderna på kvällen den 24/6, dvs kvällen innan San Juan.

Det är massor av folk på stränderna. Det är picnic, tjo och tjim. Kvistar och pinnar till brasor är en bristvara här nere. Istället eldar man vad man får tag på, i bästa fall gamla lastpallar. Annars gör man en Kajsa Varg och tager vad man haver (eller vill bli av med). Allt från gamla barnvagnar till frigolitlådor och plast. Det luktar inget vidare av röken.

Klockan 24.00 smäller man av stora fyrverkerier och massor av folk springer ut i vattnet och badar.

Alla tar inte badandet seriöst, medan andra försöker hålla på traditionerna:

Som vid alla stora festligheter förekommer det fyllehundar. Den nedanstående hade vi problem med på vår terrass.

Walk a mile without shoes

Vi tog en promenad på stranden mellan Guardamar och La Mata. 14 386 raska steg, ca en mil. Underbar dag!

Vi tog Dissan med oss på turen.

Känns bra att röra lite på sig, motion är inte fel. Men, men. Den motionen var nog inte till nån nytta – här lassar vi in mer än vad vi har gjort av med.

Men det var det värt! Det var jättegoda grillspett och väldigt mycket mat. Snälla Dissan bjöd på kalaset vilket inte gjorde det hela sämre, gratis är väl alltid gott?

Saker jag inte borde pyssla med, del 4

Klättra upp på höga höjder. Det borde jag lägga av med. Den här klippan finns i Calpe, norr om Benidorm.

Jag kom på den inte alltför smarta idén att vi borde gå upp på toppen och kolla utsikten. Det fanns en karta:

Mina tankar innan start: ”Hmmm. Det ser lite krångligt ut i början, men sen är det en flack stig upp till toppen.”

Om man ser på den första bilden, hur kunde jag tro nåt så dumt? Verkligheten fanns ju rakt framför näsan på mig!

Vi började gå. Det krångliga i början var jättelätt, en fin stig som till och med var handikappanpassad. Men sen…

Det ser kanske inte så hemskt ut på bild, men repet är inte där utan anledning. Det var både brant och halt.

Här finns inga rep – det berodde på att det inte var fullt så brant som på förra bilden. Jag lovar – jag var gråtfärdig! Till slut:

Uppe på toppen! Jag må se morsk och glad ut på denna bild. Det enda jag hade i huvudet var: ”Hur tusan ska jag komma ner?”

Varför ska jag envisas med att gå upp på höga höjder? Jag är ju till och med höjdrädd!