Birthday boy

Nu har vi ätit födelsedagsmiddag, Anders fyller 51 idag. Födelsedagsbarnet själv fick bestämma, så det blev moules frites.

Annat var det ifjol. Ni kanske minns hur han fick sitta i garderoben och äta nudelsoppa på sin 50-årsdag? Så här såg det ut då:

Vad tiden går! 51. Jag minns det som igår när han fyllde 21. Eller nej, just den födelsedagen minns jag nog inte särskilt bra. Men när han fyllde 25! Det minns jag som i…. ja, som i förrgår i alla fall.

Those were the days my friend…

Hemma igen!

Resan hem gick smidigt, utom en liten smärre incident i metron. Vår nedgång hade en sån där ”karusellspärr”. Anders lyckades vid första försöket bara få igenom resväskan. Andra försöket misslyckades totalt eftersom kortet hade låst sig (tanken är väl att man inte ska kunna samåka hur som helst). På tredje försöket lyckades han på något vis få genom bara det ena benet – tur att han har långa ben, så det löste sig i alla fall.

Ama de casa stod bara och studerade händelseförloppet, men hjälpte till och tog hand om resväskan på begäran från han som satt fast i spärren.

Eftersom Anders fyller år idag tänkte jag låta bli att berätta att jag tycker han var lite klantig. (Ska komma från mig som dels slapp ha någon resväska att tampas med och som dessutom fastnade med skidorna i en liknande spärr i en skidlift så att personalen fick komma och hjälpa mig loss)

Last night in Paris

Vi skulle såklart åka tunnelbana- kortet ni vet.

Men inte i denna vagn, tack. Jag har blivit pickpockad i Paris förut. Nästa tunnelbana var lite mer glest befolkad.

Vi gick mot sushibaren vi hade sett ut. Underbar solnedgång över Seine.

Vi åt, och tog oss vidare mot favorittornet. Inte hel fel by night. Låg en stund och kollade på det från picnicvinkeln.

Sen blev det dags för askungen att åka hem till hotellet. Fort.

Lösningen:

Imorgon åker vi hem på riktigt. Hejdå Paris!