Ibland är jag nog liiite besvärlig…

Vi gick vidare till Quartier Latin och käkade middag, en mycket god trerättersmeny.

Anders brukar påtala att jag aldrig är riktigt nöjd med att bara ta det som finns på menyn, utan jag har en förkärlek för att krångla till saker och ting för personalen.

Ikväll tog jag precis det som fanns på menyn. Inget krångligt alls. Det är bara det att förrätten, den fanns på grannrestaurangens meny.

Gott var det i alla fall!

Jakten på Mona Lisas leende

1979 träffade jag henne första gången, Mona Lisa. Jag tror att det tog två timmar att hitta henne och besvikelsen var stor – vad liten hon var!

Trettio år senare kollar jag om hon har växt, och om min kartläsningsförmåga har blivit bättre:

Louvren är stort som tusan! Vart sjutton ska man börja?

Okey… En skylthänvisning. Men man vet ju hur duktiga fransmännen är på den typen av vägledning. Dom  börjar käckt och tydligt (nåja, halvtydligt i alla fall) sen är det liksom som om dom inte orkar längre…

Men tamejtusan!!!

Här är hon! Jag tycker nog att hon var liiite mindre för trettio år sedan, hon är en aning mer imponerande nu. Men kolla här:

Det här är vad jag kallar taaavla det!!!

Turist? Moi???

Är jag en typisk turist i Paris, eller?

Vi tog en lunch bestående av moules frites och en Leffe i det genuina turistfälleområdet uppe vid kyrkan.

I Parc Monceu small vi av på en gräsmatta på vägen hem.

Nu ska vi snart ta reda på om MonaLisa fortfarande flinar.

Det flyter på

Idag tog vi för första gången en typisk turisttur med båt på La Seine. Soligt, men lite blåsigt ute på det öppna vattnet. Allt var frid och fröjd, tills jag fick se att vi i ”full fart” närmade oss detta:

Som gammal kanalbåtsräv vet jag att skylten mitt på bron betyder ”här får ni INTE köra”. Men visst körde vår kapten där! Voj, voj. Resten av resan satt jag och kollade all skyltning istället för eiffeltornet, louvren, grand palais och alla andra ointressanta objekt efter floden.